LIBERAL KOMMENTAR
Att välja fritt är bra. Att välja rätt är bättre. Därför varken bör eller ska skattepengar användas för varenda val en människa kan tänkas vilja göra – inte ens om det sker i den heliga valfrihetens namn.
För om sanningen ska fram är vår individuella frihet ofta begränsad i den ena änden – vi får varken smita från inkomstskatten eller köra mot rött – för att vi ska få nya friheter i den andra, som subventionerad sjukvård och säkerhet när vi går över vägen.
I vissa fall handlar det om att ett beteende är olagligt. I andra om att man själv får stå för fiolerna. Det är dock viktigt att komma ihåg att det faktum att något inte betalas med skattepengar, varken är detsamma som att tvinga eller förbjuda.
Det är i den kontexten Jan Björklunds (FP) utspel om föräldraförsäkringen bör ses. Först var alla dagarna obundna. Sedan infördes en pappamånad, därefter en till, och i sitt inledningstal på Folkpartiets landsmöte öppnade Björklund upp för en tredje.
Sett som enskilda företeelser inskränker varje pappamånad föräldrars valfrihet. Men om man sätter in föräldraförsäkringen i sin kontext är det en liten inskränkning som öppnar för stora friheter. Det går nämligen inte längre att blunda för de negativa konsekvenser föräldrars fria val leder till – både för individ och samhälle.
För det första är valet inte alltid är så fritt som många tror. Vid köksborden finns strukturer, normer och förväntningar från familj, arbetsgivare och omgivning, som går ut på att mammor är hemma medan pappor jobbar.
För det andra tar kvinnor som tar ut lång föräldraledighet i regel huvudansvaret för hemmet, med deltidsarbete, lägre lön och pension, sämre karriärutveckling och inte sällan en ekonomisk katastrof om paret separerar som följd. Dessutom gömmer sig stora sjukskrivningstal bakom alla dubbelarbetande kvinnor.
Då inställer sig frågan: Ska skattepengar – ja, föräldraförsäkringen betalas av skattebetalarna – underhålla ett system som leder till utbrändhet, sjukskrivningar och ojämställdhet på arbetsmarknaden?
Som frågan är ställd är det få som svarar ja. Samtidigt går det inte att bortse från att det är just vad vi gör.
En tredje pappamånad är ett steg i rätt riktning. Men för att åstadkomma verklig förändring krävs en ny föräldraförsäkring, där en tredjedel viks för vardera föräldern och den sista delen fördelas fritt. Först då kommer synen på mamman som den självklara huvudföräldern att börja suddas ut, vilket är nödvändigt för att stoppa den negativa spiralen.
Och – för att förekomma eventuella meningsmotståndare – kom inte och kalla det här för tvångskvotering. Föräldraledighet är ett privilegium och staten kommer aldrig att vare sig tvinga eller förbjuda människor att vara hemma med sina barn.
Däremot är det inte självklart att man ska kunna göra vilka val som helst och låta skattebetalarna stå för notan.