Det kom ett brev. Det var adresserat till mig, det var alltså inte en trycksak utsänd till alla hushåll. Ett fint C5-kuvert med två fönster: i det ena såg man mitt namn och min adress, i det andra såg man bilden av ett litet klistermärke och där stod: "Varsågod, Rädda Barnens busungemärken!".
Redan innan jag öppnat kuvertet kunde jag konstatera att här var det fråga om ett påkostat utskick - ett sådant kuvert, dessutom med text och logo i svart och rött - på båda sidor - kan inte vara helt billigt att producera.
Kuvertet innehöll följande: en informationstrycksak i flerfärg, A4 men med en extra flik motsvarande en halv A4, som vikts över. Fliken utgjordes av - på ena sidan - ett brev skrivet av Elisabeth Dahlin, Rädda Barnens generalsekreterare, med den hurtiga uppmaningen "Bli Barnrättskämpe och använd ditt inbetalningskort redan idag" och på andra sidan bilder och texter om bland annat barnkonventionen.
Själva A4-arket innehöll en berättelse om Baba på/i Elfenbenskusten, som inte längre behöver oroa sig för att läraren tar fram piskan samt en liten ruta med kostnadsexempel på skolmateriel på Elfenbenskusten. Och en stor illustration, ett foto av Baba och hennes syster.
På baksidan av Rädda Barnens tiggeribrev berättas att pengarna "utan tvekan kommer fram" och att 12,1 procent av pengarna användes till administration och insamling. Ingenting sades om löner, hyror, försäkringar, resor etcetera.
Till slut låg i kuvertet också ett ark med 24 käcka klistermärken med bilder av glada, tecknade barn i flerfärg. Och så - förstås - en inbetalningsavi som också var lite extra påkostad med en röd extraflik överst med bilden av Rädda Barnens "busungemärke" och ett hurtigt "Morgondagen börjar idag" samt information om att just mitt bidrag kan hjälpa tusentals barn till ett bättre liv. Beloppet på avin var förtryckt: 100 kronor.
Min undran är: hur mycket kostade egentligen allt detta att planera och utforma, producera, blada i alla delar i kuvert, porto och inköp av adresser - det var adresserat till mig, inte ett massutskick. Jag kan inte tänka mig att det kostade mycket under de 100 kronor de vill att jag ska skänka...
Det finns väldigt mycket vi kan göra för andra människor, konkret och på riktigt, som inte kostar annat än lite av vår tid och kanske en hundring som till 100 procent kommer hjälpbehövande till del. I stället för att skicka pengar till jätteföretagen Rädda Barnen, UNICEF, Röda korset, alltså.
Besöka äldre, ensamma och isolerade människor. Ta med dem ut på café eller till landet eller en park. Bjuda på kaffe, en glass. Erbjuda barnvakt åt ensamma föräldrar. Ta ut deras barn på något kul som ger dem en trevlig upplevelse och föräldern lite lugn och ro. Fråga rullatorkörande grannar om de behöver något från butiken när vi ändå går dit själva. Skänka leksaker och kläder till behövande i vänkretsen i stället för att slänga dem eller lämna dem till företag som säljer dem, alltså tar betalt för dem.
Den som trots allt vill skicka en hundring till någon av insamlingsorganisationerna i vetskap om att en mycket stor del av den går till allehanda kostnader och en bråkdel når behövande, kan givetvis fortsätta att göra det. Själv fortsätter jag att agera i verkligheten, direkt och konkret i vetskap om att via skattsedeln går en liten del av mina pengar till bistånd i olika länder där det finns behov av hjälp.