LEDARE: Innerstaden mot återvändsgränd

I torsdags kväll var jag moderator för ett öppet möte om innerstadstrafiken som Visbymoderaterna arrangerade. Moderator? Ja, uppdraget kan enkelt beskrivas som att fördela ordet under ordnade former utan att ta för stor plats själv. Lennart Klintbom från Tekniska förvaltningen beskrev först läget, och sedan tog en panel av politiker och företagare över. Johan Strömberg (Bolaget), Niklas Harlevi (Wisby Ströwet) Sven Larsson (m, tekniska nämnden) och Håkan Ahlqvist (opolitisk innerstadsbo).
Jag får intrycket att trafikpolitiken för innerstaden länge har varit inriktad mot ett ospecificerat mål. Trafiken skall minska. Och det har den gjort. Trafiken är i dag ungefär bara en tredjedel av vad den var för två och ett halvt decennium sedan. Är det inte möjligt att man är framme vid målet nu? Riskerar man inte att strypa innerstaden och förstöra förutsättningarna för att innerstaden skall ha ett liv utanför sommarsäsongen om man fortsätter på den inslagna (avstängda) vägen?
Om man i stor utsträckning har fått bort genomfartstrafiken, vad är det då för trafik man lyckas stoppa om man lyckas pressa ner den ytterligare? Är det inte den trafik som ger förutsättningar för krogar, butiker med mera att leva när turisterna har åkt hem. Och när kommunen flyttat ut med alla sina anställda? Jag tror just kommunens utflyttning gör situationen alldeles tillräckligt prekär för livet och näringslivet i innerstaden, utan att man ytterligare behöver försvåra villkoren.
Trafikpolitiken för innerstaden har alltför länge fått leva sitt eget liv, utan hänsyn till alla de verksamheter och människor som är beroende av att innerstaden är tillgänglig även för dem som inte bor där.
För övrigt och aprpå rubriken: på engelska kallas en återvändsgränd för "dead end". Vilket kan översättas "dött slut".
Slut.

Ledare: Innerstaden mot återvändsgränd