I måndags sände Radio Gotland en mellanvalsdebatt med representanter för samtliga partier i regionfullmäktige. Vad har hänt sedan valet och vad återstår att göra?
Debatter där alla är med men där en oberoende moderator sätter agendan ger en mycket bättre bild av politiken än till exempel debatter i fullmäktige.
Tiden var begränsad och många frågor skulle behandlas, därför kom politikerna lite för lindrigt undan. Särskilt tycker jag att Socialdemokraternas löften om bostadsbyggande pratades bort utan att lyssnarna fick nån förklaring till varför Gotlandshem efter två år ännu inte planerar några bostäder, utöver dem som redan låg i pipeline.
Särskilt som det styrande partiet inte representerades av regionstyrelsens ordförande, utan av Bo Björkman, ordförande för just byggnadsnämnden.
I valrörelsen fick förra majoriteten både spott och spe för sin bostadspolitik. "Det är bara att ge Gotlandshem order att bygga" var budskapet från Socialdemokraterna. Nu var tonen en annan och det var på ett sätt upplyftande att höra Bo Björkman resonera lite mer nyanserat.
Gotlandshem har som alla andra kommunala bostadsbolag numera ett krav på sig att gå plus. Detta krav kan man säkert hantera på olika sätt, mer eller mindre lydigt och kreativt.
En lösning som flera var inne på i radiodebatten var att sälja av attraktiva fastigheter i innerstaden för att bygga bostäder, både i tätorterna som Hemse och Slite och i Visby.
Jag saknade ett ifrågasättande av konsekvenserna av ett sådant beslut. Det skulle nämligen innebära att det blir omöjligt att köa sig till en bostad i innerstaden. Vem som helst skulle därmed inte längre kunna vara aktuell för att hyra innanför murarna.
Är det bra?
De privata hyresvärdarna har mig veterligt ingen ordnad bostadskö. Det gäller att ha kontakter och en hel del tur. Risken är också överhängande att innerstaden blir ännu mer utpräglad som turiststad på sommaren. (Hyresgäster i Gotlandshem i innerstaden får inte hyra ut på sommaren). Men kanske kan man sälja fastigheterna med krav att de ska användas för åretruntboende eller att de ingår i den kommunala bostadsförmedlingen?
Å andra sidan måste man ibland prioritera. Vad är viktigast: en innerstad för alla eller bostäder för alla?
Och eftersom alla partier verkar vara överens - det är bara tonläget och tvärsäkerheten som skiljer opposition från majoritet - borde man hur enkelt som helst kunna enas om ett ägardirektiv med tydligt fokus: bygg!
Direktivet borde inte behövas. Med det tryck på bostadsmarknaden som gäller, och har gällt länge, torde risken för att bygga lägenheter som ingen vill ha vara obefintlig. Hur försiktiga affärsprognoser man än gör.