Inget paket är stort nog
Foto: SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
- Jag tycker att regeringen borde satsa ytterligare 10 miljarder på att få igång ekonomin.
- Jaså, det säger du? Vi anser att det är helt otillräckligt. I själva verket krävs det 20 miljarder till.
- Nej, nej. 40 miljarder. Inte ett öre mindre!
- Vi vill satsa 100 miljarder mer än du kan säga. Kasta nyckeln i sjön!
Det här, mina vänner, är vad som brukar kallas för överbudspolitik.
Det är ingen brist på särintressen som har olika kreativa förslag på nya utgifter. Nya järnvägar kan få Sverige upp på spåret igen. Höj a-kassan! Rusta upp miljonprogrammets hyreshus. Köp Volvo! (Är det inte egendomligt att det är många av dem som gjort sitt bästa för att bekämpa bilismen som nu vill använda skattebetalarnas pengar till att producera bilar som inte kan säljas?)
Det har glunkats om ett nytt stimulanspaket från regeringen ett tag. Det presenterades i går. Drygt åtta miljarder kronor under 2009. Ännu lite mer året därpå. Om du råkade missa gårdagens nyhetssändningar, är det då svårt att gissa reaktionerna från fack, arbetsgivare och oppositionen? För lite! För fegt! Fel!
Tack vare goda statsfinanser har regeringen handlingsutrymme att bedriva konjunkturpolitik. Vad man inte har utrymme för är att helt utradera effekterna av en lågkonjunktur. Staten kan inte ordna eller stimulera fram ett nytt jobb för varje som försvinner på grund av fallande efterfrågan och en stelfrusen finansmarknad. Och de miljarder som finns att tillgå kan man inte bara vräka ut i panik. En bra krispolitik måste bygga på att man nu passar på att göra sådant som man hade varit klok politik även i konjunkturuppgång.
Håller det regeringen nu gör för det testet? I huvudsak, ja. Att man dessutom skjuter till mer resurser till arbetsförmedlingarna är väl en naturlig konsekvens av läget. Visst önskar jag att paketet innehållit mer av skattesänkningar. Jag hade önskat färre åtgärder som skall hantera arbetslöshet till förmån för åtgärder som kan ge nya, riktiga jobb. Och profilen på infrastruktursatsningen hade varit litet annorlunda om jag fått bestämma. Men tack och lov har regeringen inte lyssnat på dem som vill driva konjunkturpolitik genom bidragssystemet. Arbetslinjen ligger fast.
Är regeringens avvägning korrekt? Har stimulanspaketet rätt storlek? Jag tror att det hade varit ett misstag att brassa av allt man har redan nu. Och nu vet vi åtminstone att vi har en regering som har integritet nog att göra en egen bedömning även under stort yttre tryck. Det är bra. För den som har ansvaret för statsfinanserna kan inte avstå från att använda sitt eget goda omdöme och istället förlita sig på omdömet hos kritiker som saknar eget ansvar.