Valåret är i full gång. Det märktes när partiledarna för de åtta riksdagspartierna möttes i Sveriges televisions klassiska debattupplägg i Agenda i söndags kväll.
Veckan innan sände SVT Agenda ett inslag om eventuella demokratiska risker med att partiledardebatterna blir fler, då bland annat kvällstidningarna i år webbsänder debatter mellan partiledarna.
Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, lyfte fram att det kan finnas vissa problem med att väljarna får skilda verklighetsbilder.
Lösningen på problemet Esaiasson försöker belysa är emellertid inte en återgång till en tid då det endast fanns en tv-kanal. För även på den tiden då Hylands hörna var främsta underhållningsprogram såg människor världen utifrån sina egna erfarenheter och perspektiv. Den till allmänheten förmedlade bilden må förvisso ha varit mer enhetlig då, men valmöjligheterna var också betydligt mer begränsade.
Fler partiledardebatter i olika kanaler skapar snarast möjlighet för politiken att nå ut till fler. Det är positivt, särskilt som behovet av forum där människor med olika politisk uppfattning möts är än mer angeläget i dag, när diverse sidor på nätet tenderar att bli så snäva att endast den egna ståndpunkten och verklighetsbilden bekräftas.
Mest på hugget i söndagens debatt var nästan programledarna Anna Hedenmo och Mats Knutsson – vilket möjligen kan ha berott på det faktum att konkurrensen har blivit tuffare. Resultatet var i varje fall en debatt där väljarna fick en god bild av var de olika partierna står. Försvaret, öppna gränser, jobben, skolan, vården, välfärden och klimatet avhandlades i snabb takt.
Att de rödgröna partierna mest anspelade på känslor och gav få egna besked kan ses som ett svar i sig. Som statsminister Fredrik Reinfeldt (M) påpekade ägnade sig Jonas Sjöstedt (V) idel åt att bekämpa kapitalismen istället för att tala om kvalitet i välfärden.
När frågan om öppna gränser tog vid, vilket i princip var den enda frågan med direkt koppling till det stundande Europaparlamentsvalet, vände sig Reinfeldt mot hela problemformuleringen som uppehållit sig vid tiggare och folk som påstås fuska med jobben. Istället tog han fasta på möjligheterna med den fria rörligheten i Europa. Den har gjort det enklare att studera utomlands och möta människor med annan bakgrund. Inte minst då tydliggjordes partiernas olika synsätt.
Medan både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna målar upp en ohederlig bild av verkligheten och samarbetet i EU står regeringen för en politik med positiv människosyn. Det bidrog säkerligen till att stärkta förtroendet för Reinfeldt som i flera undersökningar var den partiledare tittarna tyckte gjorde bäst ifrån sig i debatten.
Att Reinfeldt inte köpte frågeställningen rakt av vittnade också om behovet av olika frågeställare för att ge en rättvis bild av politiken och Sverige. Nej, ingen vill tillbaka till en tid av begränsad valfrihet och öppenhet. Vare sig det gäller partiledardebatter, europeiskt samarbete eller välfärden.