Knappt hade beslutet om öns skolorganisation fattats innan både politiker och tjänstemän ifrågasätter hållbarheten i det man nyss bestämt.
Brittis Benzler och Meit Fohlin skrev i lördags på Gotlands Folkblad om processen och budskapet var att det beslut man nyss tagit inte var långsiktigt. Att alla problem finns kvar och fortfarande måste lösas.
Varför fattade man då ett beslut som man inte ens själv verkar tro är bra?
Det viktigaste budskapet i den dialog som stressades fram under tre månader var ju att långsiktigheten är viktigast. Att man förstår om det måste göras förändringar men att ovissheten om vilka skolor som eventuellt ska läggas ner gör att familjer väljer skolor som ligger längre bort men som sannolikt inte kommer att läggas ner.
I de flesta fall är det Visby som blir valet.
Politikens bristande tillit till det egna beslutet utgör en uppenbar risk att skynda på den utveckling man inte vill ha: att ännu fler väljer bort skolor med osäker framtiden (på landsbygden) för mer trygga skolor (Visby).
Frågan måste lyftas för att diskuteras ur ett helhetsperspektiv. Hur mycket ska det inomregionala skolstödet få kosta totalt? Vilka orter ska pekas ut som serviceorter för skolan? Vilka skolor riskerar att försvinna om elevantalet minskar och hur lång avvecklingstid ska det finnas för dessa skolor?
Eftersom barn- och utbildningsnämnden krävt att det är regionstyrelsen och inte skolpengen som ska finansiera stödet till de mindre skolorna är det också naturligt att debatten och besluten om helheten tas där. Eller ännu hellre i regionfullmäktige. Ett temamöte om service och utbud på landsbygden vore önskvärt. Gärna i samarbete med Landsbygdsupproret.
Om politiken är tydlig och långsiktig blir också det fria skolvalet ett faktiskt val och inte ett val som består av att man väljer bort skolor som inte ens huvudmannen själv tror på.
Nu verkar det som att politikerna vill skynda på en utveckling och inte ta ansvar för att fatta de tuffa beslut som man mellan raderna säger kommer att bli nödvändiga.
Hur ska man annars tolka Benzlers och Fohlins underbetyg av sitt eget beslut?