Det finns ingen som tjänar på att människor går arbetslösa. Inte heller på att människor går arbetslösa utan a-kassa. Samhällets ansvar försvinner inte utan det handlar mer om vilken instans som får ta kostnaden.
Är arbetslösheten tillfällig kan det vara behagligt att vara ”ledig”, förutsatt att man får en ersättning man kan leva på. Ser man inget slut på arbetslösheten är det en snabbt nedbrytande process, även för den mest aktivt arbetssökande och positivt tänkande personen.
Det absolut viktigaste är därför att se till att perioderna av arbetslöshet blir så korta som möjligt. Enklare sagt än gjort.
Prio ett måste ligga på att stimulera jobbskapande effekter.
Lika mycket energi måste läggas på att hitta ett hållbart system för ekonomisk ersättning samt skapa smidiga vägar för arbetssökande och företag att mötas.
Debatten om arbetslöshet och a-kassa är oftast tröttsamt politiserad. Jag tycker man sällan eller aldrig diskuterar orsakerna till att allt fler väljer att ställa sig utanför a-kassan. Mest intressant verkar vara att hitta ett politiskt parti att skylla på.
Tvingas man vända på varje krona kan jag förstå att man väljer bort a-kassan. Men de förklaringar som säger att folk ”inte inser vikten av” att ha en arbetslöshetsförsäkring köper jag inte. Ingen människa kan påstå att man inte begriper detta. Då handlar det om prioriteringar och ett aktivt val att stå utanför.
Tanken med differentierade avgifter där den som jobbar i en bransch med hög risk för arbetslöshet ska betala mer är svår att förstå. Helt klart har tanken inte lett till det önskade resultatet. Hög avgift till a-kassan kombinerat med låg ersättningsnivå samt en orörlig arbetsmarknad verkar helt igenom ologiskt.
Avgifterna till a-kassan är bara en mycket liten del av finansieringen av arbetslöshetsersättningen. Den allra största delen finansieras via arbetsmarknadsavgifterna.
Detta är välkänt men en sällan uppmärksammad uppgift hittar jag på TCO-bloggen Utredarna. Uppgifterna är från 2011 och jag har inte kunnat hitta nåt som vare sig dementerar eller bekräftar dessa.
Men där beskrivs att för 2010 tog a-kassorna ut 6,3 miljarder kronor i medlemsavgifter som betalades in till statskassan som bidrag till finansieringen av a-kassan. Från företagen betalades 55,4 miljarder kronor in i form av arbetsmarknadsavgift.
Under samma år betalades 38 miljarder totalt sett för arbetslöshetsersättning, aktivitetsstöd, lönegarantin med mera, varav 17,6 miljarder kronor för a-kassan.
Staten tog alltså in drygt 61 miljarder och betalade ut 38 miljarder kronor. Resten av pengarna, 23 miljarder, används till helt andra saker.
Det låter både orimligt och provocerande.