Tyvärr finns ingen snabb lösning som kan rädda oss från den allt mera besvärande klimatfrågan. Allra minst så i USA, där klimatfrågan inte verkar spela någon roll alls i kommande valet 2016. Bortsett då från Kalifornien där vattenbristenblir allt mera besvärande. Guvernören Jerry Brown, demokrat, gör vad han kan för att få folk att förstå att vattnet är en begränsad resurs.
I en annan solstat, Florida, är nonchalansen och cynismen långt större. Särskilt så bland republikanska politiker . Och just där har Hillary Clintons två främsta republikanska motståndare – ex-guvernör Jeb Bush, och senator Marco Rubio - sin politiska bas. Men trots att USA, med allt fler återkommande extremväderförhållanden, redan år 2012 fick skadekostnader för naturkatastrofer på 780 miljarder kr och tre fjärdedelar av Floridas 18 miljoner invånare nu bor i kustnära områden som på lite sikt riskerar att dränkas att stigande havsvattennivåer, så är en vanlig reaktion tystnad eller förnekelse.
”Det är nästan som om man vill säga...tyst, tala inte om det, så går det nog över, säger professorn i miljörätt Richard Grasso vid Nova Southeastern University i Fort Lauderdale.
Nästan hälften av Floridas 133 mil av sandstränder håller redan på att erodera bort. Och värdet av anläggningar och byggnader längs Floridas hotade kuster har ett uppskattat värde på 15 biljoner kronor. De tre fjärdedelarna av Floridas befolkning som bor i områdena arbetar tillsammans ihop fyra femtedelar av delstatens ekonomi.
Enbart dessa fakta ger ger en tydlig bild av klimatfrågans växande betydelse. Men bara ett ytterst fåtaltalar klartext. Som Phil Stoddard, borgmästare i South Miami och professor i biologi vid Florida International University. Stoddard förutspår – i takt med stigande havsnivåer och återkommande orkaner – ett ras på såväl befolkningstillväxten som fastighetspriserna.
Enligt honom är det de unga som bäst har fattat budskapet medan deras föräldrar ännu inte har förstått att många inte kommer att kunna bo kvar där de nu råkar bo kustnära och lågt liggande ut mot Floridas strandlägen.
Jag tänker lite på allt det här när jag på nätet kollar på sträckningen över alla lågt liggande gator och bostadsområden som maratonlöparna i våras avverkade i det folkligt trevliga Miami Marathon. Hur ser det ut här om 20 år? Eller om 35 år?
Visst är det något surrealistiskt över en klimatpåverkande utveckling som många förnekar och som – med få undantag i den lokala debatten – ännu spelar nära nog ingen märkbar roll alls i den uppseglande amerikanska valrörelsen. Men visst vore det lite bättre då om Hillary Clinton snarare än Jeb Bush eller Marco Rubio efter valet i november 2016 skulle bli den som då flyttar in i Vita huset?