Det finns ingen anledning att vara avundsjuk på regionledningen just nu.
Många stora och tunga frågor ligger på bordet och för bland annat sjukvården (läs lasarettet) är det avgörandets timma. Budskapet från regionfullmäktige var glasklart: ramtillskottet är förknippat med ett absolut krav på en ekonomi i balans vid årets slut.
Prognoserna hittills pekar inte i denna riktning.
Socialdemokraterna gav ansvaret för den underskottsbelastade hälso- och sjukvårdsnämnden till Miljöpartiet men underströk att det var hela majoritetens ansvar. Det är bara att hoppas att det stöd som inte syns utåt finns internt.
Eftersom Socialdemokraternas främsta förklaring till underskottet för hälso- och sjukvården var bristande politiskt ledarskap av Per-Olof Jacobsson (C) borde partiet kunna bistå Stefaan De Maecker med tips på hur man vänder trenden. Med 36 miljoner i tillskott finns förutsättningar som inte givits någon företrädare på posten.
För att skrapa ihop varenda krona som behövs för att täcka det prognostiserade underskottet vill man bland annat upphandla sjukvårdsrådgivningen på fastlandet. Det är möjligt att det kommer att fungera lika bra som att ha den på plats i samma hus som ambulans och räddningstjänst men tillåt mig tvivla.
Förutom det man förlorar i mervärden som inte går att mäta ökar riskerna per automatik för en sämre kvalitet i samma takt som avståndet ökar i antal mil mellan den som behöver hjälp och den som ger den.
Här gäller det att noga väga varje sparad krona mot ytterligare minskad trygghet för gotlänningarna.
Ledarskap är också i fokus i ombyggnaden av samhällsbyggnadsförvaltningen. Tanken med den sammanslagna förvaltningen misslyckades och en av orsakerna förklaras med bristande ledarskap av förvaltningschefen Bertil Klintbom. Att föra samman helt olika kulturer och verksamheter är ingen enkel match, det kräver nog att man har erfarenhet av liknande processer och är båda lyssnande och bestämd. Det märkliga är att inget av den kritik som nu kommer upp som förklaringar till omgörningen har kommit till förvaltningschefens kännedom tidigare.
Nu vet man inte allt som sagts och gjorts men om det stämmer att kritiken förts omvägen runt Bertil Klintbom till den politiska ledningen - som agerar utan att informera sin ledning i förvaltningen - så vittnar det om att det inte bara är ledarskapet som inte fungerar i verksamheten.