Ingen och alla har gjort fel
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ingen och alla har gjort fel.
Inger också.
De som får ta smällen är dock än så länge skattebetalarna som får punga ut med ett "nödlån" för att täcka förlusterna från förra årets festival.
När huvudpersonen i fråga, Inger Harlevi, så hårdnackat höll fast vid att hon inte gjort några fel och vägrade prata med medierna, undrade jag om hon möjligen hade samma medierådgivare som vår förra landshövding. Likheten i hur de båda hanterade sina misstag var slående.
Lyckligtvis valde Inger Harlevi till slut att svara på fullt berättigade frågor. Och det är ju inget mer som krävs. Att man kan svara på det man kan och förklara varför man inte kan svara på annat.
I hanteringen av både Kammarmusikveckan och kommunens avtal med Stiftelsen Theobalt har de flesta direkt berörda hållit en mycket låg profil.
Kritiken har framförts av kultur- och fritidsnämndens presidium - som uppenbart inte är helt bekväma med att kritisera sin ordförande - samt genom mediernas granskning och på ledarsidorna. I övrigt tyst.
Kultudralen AB som också har en huvudroll i dramat har bemött hela processen med tystnad. Trots att bolaget, genom styrelseledamoten Inger Harlevi, tagit på sig ansvar som inte varit förankrat. Ingen därifrån har gjort några ställningstaganden mer än att dess ordförande, Jan Lundgren, har svurit sig fri från inblandning.
En av tio grundstiftare till Kultudralen, Pigge Werkelin, har gjort sig känd som en förespråkare för personligt ansvar. Har en myndighetsperson klantat till det ska han/hon ta personligt ansvar, det har varit hans återkommande och mycket tydliga budskap. Men i denna fråga har det varit tyst.
Vad är då det största dilemmat i denna härva? Alla har ju handlat med goda syften?
Likheten med landshövdingens fall är även här stor. Det spelar ingen roll att man gör rätt om man öppet visar bristande respekt för demokrati och lagar.
Lyckligtvis verkar Inger Harlevi vara klok nog att inse detta. Därmed lever hon också upp till alla de lovord som, parallellt med ifrågasättandet, har östs över henne under hela ärendets hantering.
Det går att komma ur ett klaver, bara man inser att man trampat i ett.