Ingen människa är en ö, skrev den brittiske poeten John Donne. Ingen står isolerad, var och en är en del av samhället och omvärlden.
Men öar har heller inte råd att isolera sig. Visst är det en speciell plats att bo och verka på, med speciella villkor som man måste acceptera och älska. Men samtidigt är det ju oerhört viktigt att ha täta relationer och goda kommunikationer med omvärlden.
Vissa av oss har valt att bo på Gotland, andra har alltid bott här av födsel och ohejdad vana. Något med ölivet lockar oss eller håller oss kvar. Men jag tror ändå inte att det är många som skulle tacka nej till bättre förbindelser till fastlandet. Ja, även till osvenskt fastland på den östra sidan av Östersjön.
Detta är ingen kaka som bara kan ätas hel eller sparas.
Fåröborna tackade nej till en bro en gång, i en enkätundersökning 1996. Men kakan de klamrade sig fast vid började smulas sönder. De bofasta blev färre. Skolor försvann. Servicenivån sjönk. Frånvaron av en bro hindrade inget av detta från att lämna ön.
Jag är övertygad om att MED en bro så är framtidsutsikterna bättre. Fler kan stanna, återvända eller flytta in för första gången.
Visst handlar det om mer än en bro. Den plan som regionstyrelsens arbetsutskott i går behandlade innehåller också fler delar. Det rör sig bland annat om att hitta permanenta, bra lösningar för vatten och avlopp på Fårö, att bereda mark för fler bostäder och digital kommunikation.
Men det handlar OCKSÅ om en bro. En bro är ett bättre skydd för Fårös framtid än en vallgrav.