Tydligen spelar det inte så stor roll om den hugade entreprenören är ett stort vårdbolag eller ett samarbete mellan lokala idrottsklubbar. Under nuvarande ledning så föredrar Region Gotland, när tillfälle uppstår att välja, att sköta driften i egen regi. Oavsett om det rör sig om öns största äldreboende eller en ny sporthall, så tycks instinkten vara densamma.
Men kan inte Region Gotland sköta driften av sporthallen väldigt effektivt? Kultur- och fritidsnämndens ordförande Janica Sörestedt (S) säger ju att förvaltningen ska kunna sköta sporthallen inom budget och med befintlig bemanning.
Tja, låt oss vända på det. Hur effektiv var kultur- och fritidsförvaltningen tidigare, om man tycker sig kunna ta hand om en hel sporthall utan att man behöver några nya resurser, ekonomiskt eller personellt?
Ändå verkar det inte som man ens seriöst övervägt en annan lösning – att exempelvis låta de idrottsföreningar som ska bruka hallen ta hand om driften. Kultur- och fritidsförvaltningens önskemål om att få ta hand om driften har fått styra.
Bland det första de rödgröna gjorde när de tog över makten var att avskaffa utmaningsrätten. Och en av de utmanade verksamheterna (lasarettskiosken) – ja, den lade man hellre ner än att lägga ut den på entreprenad.
Om det finns någon som anser sig kunna utföra något effektivare än vad Regionen i dag klarar av i egen regi – ja, då vill de rödgröna absolut inte få reda på det.
Det räcker inte att ha makten över vilka tjänster som ska köpas och vilka som ska utföras av egen personal. Här gäller det att skydda sig mot ovälkommen kunskap om ovälkomna effektivitetsvinster.
Men det är klart. Om man ändå inte tänker acceptera utfallet av gjorda utmaningar, då är det kanske på sätt och vis omtänksamt av de rödgröna att ta bort utmaningsrätten. För vilken företagare vill involvera sig i en så omfattande utvärdering, om man ändå aldrig får möjlighet att realisera sina planer? Det blir som att träna för en match som aldrig kommer.