LEDARE
När offentliganställda nu landet över reser sig i protest mot att tvingas till statister i Sverigedemokraternas valkampanjande händer många spännande saker.
Bland annat får vi en nyttig spegelbild på hur barn, sjuka och andra tvingas spela med i välregisserade fotosessioner även när Jan Björklund och Jonas Sjöstedt ska ut i verkligheten. Att det blir debatt först när det är SD:s Jimmie Åkessons tur att göra samma sak är en ögonöppnare.
För även om inte andra partier väcker samma anstöt som SD så kan det faktiskt vara ett intrång i patienters integritet att prackas på politiker som Lööf och Löfven också.
Sverigedemokraternas turné för att värva väljare från Socialdemokraterna går så där. Ett folkligt uppror bland landets offentliganställda visar att i deras verksamhet fungerar inte en politik som gör skillnad på människor.
Sverigedemokraterna använder självklart uppmärksamheten åt att virka vidare på sin offerkofta. Ibland lyckas de inte ens att dölja sin skadeglädje som också visar att de fullkomligt skiter i till exempel brandmännens vardag och villkor.
”Anställda som inte klarar av detta väldigt enkla förhållningssätt borde helt enkelt tvingas se sig om efter ett annat jobb.” (Carina Herrstedt, Landskrona, ordförande i SD:s kvinnoförbund).
”Jag har gråtit hela dagen för att de ska gömma sina brandbilar för oss. Om de vill göra studiebesök hos oss i riksdagen ska jag gömma min häftapparat”. (SD:s stabschef Linus Bylund).
Självklart ska ett riksdagsparti inte stängas ute från den verksamhet de är satta att fatta beslut om. Men det finns ingen rim och reson i indignationen över att människor inte vill träffa dem, jämfört med hur lite upprörd Åkesson, Bylund och Herrstedt är över hur deras egna anhängare beter sig.
I en intervju i Sveriges Radio P1 i går morse förklarade Jimmie Åkesson att det inte kan vara sverigedemokrater som hotar och trakasserar de offentliganställda som protesterar mot SD:s besök på deras arbetsplatser eftersom det skulle skada partiet. Han ville hellre prata om att det är vänsteraktivister som tagit initiativet till demonstrationerna. En försvarsmekanism som inte är särskilt trovärdig men förståelig. Jimmie Åkesson vill knappast bekräfta bilden av att det är en folklig resning av en majoritet helt vanliga svenskar som fått nog.
Sverigedemokraternas politik går stick i stäv med de yrkesregler som gäller för all gemensam välfärd, att den är till för alla. Utan undantag. Förutom detta är det beklämmande med ett parti som har företrädare som beter sig som barnungar och dessutom tycker att offentliganställda som utnyttjar sin yttrandefrihet ska sparkas.