Bor och jobbar man i Visby ska man inte behöva åka bil överhuvudtaget.
Jag lever dock inte som jag lär i detta konstaterande. Det är så lätt att ta bilen av bekvämlighetsskäl. Det regnar. Det blåser. Man ska och handla efter jobbet. Ni vet.
I går tillstyrkte regionstyrelsens arbetsutskott en motion skriven av Miljöpartiet som efterlyser en plan för ökat cyklande på Gotland.
Den lättaste poängen tar vi först: varför inte börja med att övertyga sina socialdemokratiska vänner i den rödgröna majoriteten att dra tillbaka gratis bussåkande som helt motverkar ambitionerna att få fler att cykla?
Men med detta sagt är det en vällovlig motion som jag hoppas kommer att leda till många konkreta och goda idéer.
Det handlar som i så många andra sammanhang om att ändra attityder. Och det tar som bekant tid. Lång tid.
I andra hand handlar det om att göra det rent fysiskt enkelt och attraktivt att ta cykeln. Jag ser framför mig breda cykelbanor genom staden utan en massa hinder och trafikfarliga situationer.
Kanske nåt sorts belöningssystem för alla som väljer cykeln.
Däremot hoppas jag man hoppar över det som definitivt inte fungerar: att få folk att känna dåligt samvete. Snusförnuftiga reklamkampanjer och ovanifrånperspektiv.
Det finns inte särskilt mycket logik över cykelvägarnas logistik i Visby. En cykelväg kan helt plötsligt mynna ut mitt i en parkeringsplats eller gata. Det finns höga trottoarkanter som man kan förstöra cykeln på om man inte ser dem i tid och hinner sakta in.
Alla såna fysiska hinder måste tas bort. Och cykelvägarna bör samordnas till ett smidigt nät.
Varför inte också testa såna där lånecyklar som man kan låna och lämna på olika strategiskt utsatta stationer.
Jag hoppas verkligen att motionen kommer att leda till något riktigt bra och inte bara en trött kampanj.
Men alla vi som kan behöver faktiskt inte vänta på en cykelpolitisk plan. Vi kan börja använda cykeln redan nu.
Hänger ni på?