Ingen kan lita på sin "storebror"

Politik2007-01-26 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ett vanligt argument i diskussionen om övervakning är att en oskyldig har inget att frukta. Och så kan det vara - förmodligen är 90 procent av den telefontrafik som just nu pågår i Sverige trivial. Frågan är om informationen är ointressant för alla?
Regeringen, via försvarsminister Mikael Odenberg, lade på onsdagen fram den mycket omstridda lagrådsremissen "En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet". Den ger Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att avlyssna all teletrafik och läsa e-post, fax och sms till och från Sverige. Syftet är att förebygga hot och att bekämpa terrorism.
Att kvällstidningar har varit intresserade av innehållet i banden från övervakningskamerorna på innekrogarna i Stockholm är ingen nyhet. Skulle inte samma tidningar vara intresserade av vad kända skådespelare skickar sms om? Förmodligen.
För den som varken är kändis som springer på Östermalmskrogar eller terrorist - på vilket sätt kan förslaget drabba dessa individer?
Informationslagring kan alltid säljas, försvinna eller på annat sätt missbrukas. Om en ung flicka skickar ett mms med en bild på sig själv som inte är avsedd för någon annan än mottagaren så kan det snappas upp av FRA och någon nyfiken eller girig person kan sälja bilden vidare. Även om detta inte skulle ske är det allvarligt nog att ett gäng spanare på FRA har rätt att titta i vår e-post, våra sms och lyssna på våra samtal - man ska som medborgare ha rätt till ett privatliv bortom försvarets spanare.
Bara för att en person jobbar på FRA är denna inte att lita på. Precis lika lite som det är rimligt att lita på staten i övrigt. Ju mer information som lagras, kollas på och som finns tillgänglig desto mer kommer också att missbrukas.

Spridningsrisken finns alltid
Försvarsminister Mikael Odenberg som är initiativtagare till remissen har tagit till sig av kritiken och förändrat några delar av det. Dels ska Försvarets underrättelsenämnd bestå av fler jurister och dels ska ett nytt parlamentariskt så kallat integritetsskyddsråd tillsättas, som ska bestå av personer som föreslås av de politiska partierna. Försvarets underrättelsenämnd ska ge tillstånd för övervakningen ett halvår i taget.
Dessa åtgärder har i och för sig goda intentioner. Men frågan är om man verkligen kan skydda den personliga integriteten oavsett hur många nämnder och råd som ska övervaka den. Information är intressant och när den lagras och övervakas finns alltid risken att den sprids dit där den inte hör hemma.
Enligt webbplatsen Stoppa storebror, som drivs av integritetsdebattören Pär Ström, har det bland annat hänt att en man i Oslo förföljde och hotade sin före detta fru, som var rädd för honom och höll sig gömd. Mannen ringde då biltullsföretaget och angav hennes bilnummer, varpå han fick en lista på när och var hon passerade med sin bil.
I Norge har man biltullar precis som man kommer att ha i vår huvudstad inom kort. Detta hör egentligen inte ihop med det förslag som i onsdags kom från försvarsministern, men det visar vad information i orätta händer kan leda till för den enskilda medborgaren.