Det var på den tiden som jag titt som tätt brukade åka till Köpenhamn. På väg från Flygbåtarna och Nyhavn till Kongens Nytorv passerade man ett otal krogar. En av dem annonserade om att de höll stängt för städning mellan åtta och nio på morgonen. Sedan tog 23 nya festliga timmar vid.
Den sortens liberalism ska man inte förvänta sig i Sverige. Inte i dag och absolut inte på den tiden. För en svensk var det som en inpassering i en parallell verklighet där politiska mål inte nödvändigtvis är överordnade.
Även om källarvåningen hade lågt i tak och även om luften inte var den bästa så var det i bildlig mening ändå högre i tak och lättare att andas där än här.
Krögarna har länge kämpat för att få hålla öppet längre i Visby. I år fick de understöd av branschorganisationen Visita. Men det blev tvärnej från politiken nu igen. Av någon anledning tycker våra förtroendevalda att de på mer eller mindre godtyckliga grunder har rätt att bestämma vid vilket klockslag som det är dags att sluta roa sig. Och enligt dessa pastorer, lärare, lantbrukare och allt vad de är eller var så går gränsen absolut vid klockan två på natten.
Men nattlivet fungerar ju inte så att alla lydigt anpassar sig till regelverket och går hem till säng, täcke och kudde. Nattlivet väller ut på gatorna. En del blir skrålande kvar där. Andra försvinner in i svartklubbar, hotellrum och lägenheter för att fortsätta festa. De förflyttar sig till miljöer där politiken inte har något inflytande. Varför politiken anser sig kunna blunda för det. Vilket de som bor granne med det undanskuffade men ljudliga nattlivet har svårare att göra. Ja, de kanske inte får en enda blund.
Det finns mycket som talar för att regleringen av krogarnas öppettider inte alls uppnår de syften som man säger sig vilja uppnå. Inte de positiva alkoholpolitiska syftena. Inte de sociala syftena. Och inte gör det stadsmiljön bättre – varken för festarna eller för de som vill sova.
Det är dags för våra förtroendevalda att minska sina anspråk på att fostra medborgarna.