REPLIK
De senaste dagarna har de oberoende skribenterna på Gotlands Folkblad efter en objektiv granskning kommit fram till att jag inte tycker det jag gör utan enbart har skickats fram för att försvara Centerns partiledare i debatten om vinster i välfärden. Deras egen inställning bygger däremot på helt objektiva fakta.
Den som håller med om detta kan sluta läsa här och fortsätta leva i tron att jag försvarar riskkapitalister som skinnar välfärden på skattepengar vilket både Ulla Pettersson och Hans M Gabrielson verkar vilja göra gällande.
Ulla Pettersson konstaterar att jag är helt fel ute utan att bemöta ett enda av mina argument utan enbart utifrån att JB-koncernen är ett dåligt exempel på privata alternativ.
Därom är vi helt överens. Däremot tycker inte jag att man kan ta just John Bauer som exempel på de företag som dagligen utför uppdrag inom vård, skola och omsorg i Sverige. De är undantaget, inte regeln.
Inte heller har jag påstått att man kan eller ska jämföra sjuka människor med brädor och spik utan diskuterat hur man ser på vinstuttag i företag som utför uppdrag åt kommuner och landsting.
Detta förstår med stor sannolikhet både Ulla Pettersson och Hans M Gabrielson men de väljer istället att bygga halmgubbar av det de kan för att stärka sin tes.
Hans M Gabrielson meddelar att han till skillnad från mig har läst på och genom detta kommit fram till att han har rätt och jag har fel. Jag har några lästips som kanske kan tillföra hans objektiva granskning en del andra perspektiv, till exempel ”Lögnen om Koppargården: Skandalen bakom Caremaskandalen” av Cecilia Stenshamn.
Själva uttrycket ”vinster i välfärden” skapar en känsla av att någon stjäl av de verksamheter som är grundbulten i vår gemensamma trygghet. Så ser en del också på frågan: privata företag är per definition enbart ute efter att maximera vinster på bekostnad av såväl kvalitet som omsorg om anställda och dem verksamheten är till för.
Man kan också se det som så att privata företag även ger vinster i välfärden, i form av hög kvalitet, engagerade människor och valfrihet för medborgarna.
Mina tankar går inte till John Bauer utan till Hattstugan i När, Wisby Assistans, Nygårds i Garda och Diaverum vid Visby lasarett.
Avarterna är det ingen som försvarar, oavsett om de drivs i privat eller offentlig regi. För mig är det en bättre väg att ställa krav på kvalitet än att förbjuda privata företag som uppenbarligen tilltalar många svenskar.
Till sist: Hans M Gabrielson påstår att det ingår i mitt uppdrag att inte tänka själv utan vara en politruk, särskilt under valår. Det säger kanske något om förutsättningarna för hans egen medverkan på Gotlands Folkblad, för mig skulle det vara omöjligt att arbeta under dessa villkor.
Även här ser vi olika på saker och ting.