Gårdagens Sifoundersökning av partisympatierna innehöll inga stora förändringar. Ja, förändringarna var så små att vi inte ens kan vara säkra på att de överhuvudtaget har ägt rum.
Socialdemokraterna tappar 1,8 procentenheter till 32,1 och Sverigedemokraterna vinner 1,5 procentenheter till 10,0. Men även dessa de största förändringarna ligger inom den så kallade statistiska felmarginalen. Vilket förmodligen inte kommer att hindra många kommentatorer att dra långtgående slutsatser om vad dessa förändringar beror på, även om vi inte vet att de existerar.
Så vad kan säga? Ja, det verkar ju inte som om järnrörsviftande ledande företrädare som muckar gräl på stan har skrämt bort Sverigedemokraternas väljare.
Någon hade kanske hoppats att supportrarna skulle överge partiet, när väl den sanslösa skandalen sjunkit in. Men tydligen inte. Vem vet som ska krävas för att det ska ske.
Man kan ju hoppas på att det ska ske när man går från opinionsundersökning till skarpt val – när det blir allvar. Men historiskt finns det inget som tyder på att Sverigedemokraterna går bättre i opinionsundersökningar än i val, snarare tvärt om, så det kan vara rent önsketänkande. Även om situationen är en helt annan nu, än den var innan partiet tog sig in i riksdagen.
De borgerliga partierna är hur som helst mer betjänta av att fokusera på sin egen prekära situation. Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna sladdar fortfarande betänkligt och utan starkare partners kan Moderaterna som bäst bli ett stort oppositionsparti. Det arbete som borgerligheten har inlett inför valet 2014 måste innebära en nytändning.
Sifoundersökningen borde vidare väcka oro hos Socialdemokraterna. Med ett valresultat som i gårdagens mätning så räcker inte S+V+MP för majoritet i riksdagen. Stefan Löfven hamnar i den situation som Reinfeldt nu befinner si. Löfven kommer inte att kunna regera med det underlaget. Vad ska han då ta sig till?