LEDARE
Delar av dagens arbetarrörelse rör sig i riktning bort från rätten till arbete mot rätten att slippa arbeta. Antingen slippa arbeta så mycket som vi gör i dag, eller slippa arbeta alls. Det är i sig en vacker tanke, att människor ska kunna ägna sig mer åt själva livet och mindre åt att slita för sin brödföda. Lönearbete är inte meningen med livet, meningen med livet är att leva. Men för många av oss är arbetet en viktig del av att leva och vi gör det inte bara för pengarnas skull.
Samtidigt står vi vid ett vägskäl och stor förändring av arbetsmarknaden. Allt mer av det som behöver göras kan göras utan mänsklig handpåläggning, tekniken tar stora steg varje dag och inom en inte så avlägsen framtid kan datorer och robotar göra ännu mer av det vi i dag kan ha som jobb. Och i och med att det går, kommer många företag att använda sig av det.
Det som, förhoppningsvis, aldrig robotar kommer att ersätta är den mänskliga omsorgen, utbildningen av våra barn och vården av våra sjuka.
Så hur ska då ett samhälle se ut och fungera om allt färre ska arbeta för sin försörjning?
Om det är företagen och de som arbetar som ska finansiera både vår välfärd som nu, plus försörjningen för dem som väljer att arbeta mindre, så är det mer en from förhoppning än realistiskt alternativ.
Synen på företag och företagande är kanske den största skiljelinjen mellan de båda politiska blocken i Sverige just nu. Och det är bra att skillnaderna blir tydliga.
Visst finns det en girighet som verkar bottenlös i vissa avseenden. Men den är inte allenarådande. Företagen måste också använda sig av de verktyg som finns. Om lönsamheten är konstant vikande har man två val: minska kostnaderna eller öka intäkterna.
Många verkar se det som att företag har ansvar men aldrig konsumenten. Om man slutar betala för något ska man ändå ha rätten att ha tillgång till det man inte längre betalar för. Det kan handla om nyheter men likaväl om närbutiken, medlemskapet i Svenska kyrkan eller tillgången till vår välfärd.
Välfärden gör också framsteg genom utveckling, nya behandlingsmetoder och läkemedel. Lägg därtill de ökade krav morgondagens äldre kommer att ha på att få vara fortsatt aktiva även om ålderskrämporna sätter in.
Jobben i välfärden lär alltså inte blir färre om man ser till behov och efterfrågan. Men välfärden finansieras av skattepengar som vi gemensamt tillför staten från vår lön, och från företagen som betalar skatter och avgifter för att ha anställda.
Vilket parti som har den bästa lösningen för att möta morgondagens utmaningar är långt viktigare än att bråka om vilken momssats vi ska ha på krogmaten. Men det är svårare att plocka enkla poänger med svåra frågor.