Zimbabwe skulle kunna vara ett rikt land. Här finns guld, platina, nickel och flera andra mineraler, kol och diamanter, vattenkraft och skog. Här finns bördig jordbruksmark.
Landet kallades förr södra Afrikas brödbod och exporterade livsmedel till grannländerna. Men i dag är Zimbabwe beroende av importerade livsmedel och hjälp från FN-organet WFP.
När Zimbabwe blev självständigt kontrollerades merparten av marken av vita farmare. Behovet av en jordreform var uppenbar. Men det sätt på vilket den genomfördes fick förödande följder.
Vita farmare som fick sina gårdar konfiskerade flydde landet medan gårdarna i många fall överlämnades till partipampar och gerillaveteraner, utan någon som helst kunskap om och erfarenhet av att driva jordbruk.
Och de småbrukare som fick egen mark hade vare sig redskap, kunskap eller kapital. Hundratusentals lantarbetare blev arbetslösa och en stor del av jordbruksmarken ligger i dag obrukad.
Ekonomisk kollaps 2008
Efter flera års ekonomisk kräftgång drabbades Zimbabwe år 2008 av totalt ekonomisk kollaps. Inflationen räknades i hundratals miljoner procent innan man gav upp och avskaffade den egna valutan. I dag används huvudsakligen US-dollar.
Men det finns inga centmynt, så om man inte handlar för ett jämt antal dollar får man antingen sydafrikanska rand som växelpengar eller tillgodokvitton om man inte övertalas att köpa något mer så att slutsumman blir ett jämt antal dollar.
Landets ekonomiska kris har lett till att infrastruktur som vägar, järnvägar och liknande inte underhållits. Strömavbrott på flera timmar förekom i stort sett varje dag i huvudstaden Harare under den tid jag var där. Det är periodvis brist på vissa varor även om situationen sägs ha blivit mycket bättre än för något år sedan.
Bensinbrist
När vi behövde tanka bilen i landets näst största stad Bulawayo med omkring 750 000 invånare fick vi åka runt till halvdussinet mackar innan vi hittade någon som hade bensin att sälja.
På samma sätt kunde man få åka runt i Harare som har omkring en och en halv miljon invånare och leta efter en bank med en fungerande uttagsautomat.
Irritationsmoment för en svensk. Men huvuddelen av den inhemska befolkningen har inga sådana problem. De har ingen bil att tanka och inget bankkonto. År 2009 beräknades 95 procent av alla zimbabwier sakna ett "riktigt" arbete! Situationen har förbättrats något sedan dess men fortfarande är de allra flesta zimbabwier sysselsatta i småskaligt jordbruk för det egna hushållet och byteshandel, svartjobb av olika slag som att sälja saker på gator och torg, illegal gruvdrift etc.
Ökande kinesiskt inflytande
En märkbart nytt inslag i Zimbabwe liksom i många andra länder i Afrika är det ökande kinesiska inflytandet. Investeringarna i det zimbabwiska näringslivet rasade i samband med den ekonomiska krisen.
Osäkerheten om den politiska utvecklingen gör att många företag i väst drar sig för att återvända till Zimbabwe medan kineser nu står för de investeringar som börjat komma i gång igen i landet.
En tidigare viktig näring som också rasade vid den ekonomiska katastrofen för några år sedan är turismen. Zimbabwe har flera intressanta turistmål som jag skall återkomma till i en tredje avslutande artikel.