Jag fick lite dåligt samvete när jag läste gårdagens GA-artikel om situationen för näringsidkarna kring Stora torget. Eller Ground Zero, som Frida Domnauer benämner det.
Inte så att jag har bidragit till deras elände. Men uppenbarligen har jag inte bidragit till att motverka eländet heller, trots dussintals artiklar om projektets alla baksidor och problem med början redan under arkitekttävlingen.
Det sägs att pennan är mäktigare än svärdet. Men även en penna måste ju vara vass, speciellt när man har med ovanligt tjockhudade att göra. Och tydligen var min penna för slö för att blodvite skulle uppstå. Projektet har rullat på, mycket långsamt men helt obevekligt.
Torget var kanske inte världens charmigaste tidigare. Men det var funktionellt och de välbesökta uteserveringarna visade att det var uppskattat.
Kanske blir det bra även efter omdaningen, även om jag har invändningar mot delar av projektet. Men själva genomförandet lämnar väldigt mycket att önska. Jag tycker verkligen att de som drabbats har moralisk rätt till kompensation, men ingen kompensation kan uppväga den likgiltighet man visat för hårt prövade företagares villkor.
Vad tror ni en företagare vid Stora torget säger om företagsklimatet på Gotland?