Imperiet imploderar
Vän eller fiende? Fria kriget för färgblinda.Foto: Per Broman/Scanpix
Foto: PER BROMAN
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Deltagarna delades in i tre lag. Små lampor på västarna blinkade rött, gult och grönt.
Tyvärr är mitt färgseende rätt svagt. Under det mörka slagfältets stressiga omständigheter var det stört omöjligt att skilja på lamporna. Åtminstone på de gula och de gröna. Det slutade med att jag sköt på allt som rörde sig.
Det var lite pinsamt efteråt, när man kunde granska resultatet. Jag hade skjutit nästan lika många vänner som fiender.
Därför kan jag leva mig in i hur det är att vara socialdemokrat nu. Fria färgblinda kriget tycks ha brutit ut.
Ledande företrädare skjuter varandra både i bröstet och i ryggen. Aggressiviteten är nästan lika stor som förvirringen. Och det är många som kommer att få skämmas efteråt, när ljusen tänds och träffarna ska räknas.
Nu ska den extra partikongressen tidigareläggas. Ju snabbare man tar en konflikt desto snabbare är den över. Hoppas de.
När valrörelsen var över, på Publicistklubbens eftervalsdebatt, gav Mona Sahlin Fredrik Reinfeldt och Moderaterna ett gott och uppriktigt omdöme. Hon förklarade att Moderaterna gjort "förbaskat mycket bra" och "i verklig mening" förnyat sitt parti. Och förnyat både "både person och politik".
Kan resultatet av den pågående oredan inom Socialdemokraterna bli en lika stark come back som Moderaterna gjort sedan katastrofvalet 2002.
Jag tror inte det. Åtminstone inte på samma sätt.
Socialdemokraterna är traditionellt ett brett parti. Det är långt mellan vänster- och högerflygeln. Men det innebär inte att ledningen har ett öppet mandat och stor frihet. Tvärt om har "rörelsen" ett stort inflytande på ledningen, medan Moderaterna är mer toppstyrt.
Fredrik Reinfeldt kunde ge upp Moderata hjärtefrågor. De enda som gnydde och gnyr var griniga ledarskribenter som undertecknad. Och några till. Så länge han vinner val har han och hans närmaste medarbetare makten att diktera partiets politiska agenda.
Mona Sahlin valdes med föresatsen att "lyssna på rörelsen". Och rörelsen vill massor av motsägelsefulla och oförenliga saker. Det är svårt, mödosamt och långsamt att under sådana omständigheter radikalt lägga om politiken.
Mona Sahlin försökte under sin första mandatperiod. Men partiets "rådslag" i en rad frågor gav, med undantag för skolpolitiken, små avtryck i partiets politik.
Och Sahlins strategi att samarbeta med Miljöpartiet och inte med Vänsterpartiet överprövades av rörelsen. Sahlin knöt partiet till de gröna. Partiet tingade in Sahlin i en kärlekslös relation med Lars Ohly.
Jag tror att många socialdemokrater gjort en riktig analys, när de konstaterar att problemet är att så få yrkesarbetande röstar på partiet.
Partiet har inte svaret på vanliga människors vardagsfrågor och problem.
Men jag tvivlar på att Socialdemokraterna kommer att hinna lägga om kursen ens till valet 2014.
Det är svårt att stoppa en supertanker. Men det är också svårt att hindra den att gå på grund när man väl upptäckt att det gamla sjökortet inte stämmer längre.