LEDARE
Då och då tolkar läsare mina skriverier som en del av en partipolitisk agenda. Om jag hade haft politiska ambitioner hade jag lyckats bättre genom att bli politiker. Och ibland kliar det rejält i kroppen att ta mig ner från läktaren, det ska erkännas.
Kanske blir det nästa karriär, steget är ju inte direkt ovanligt.
Men i nuläget är jag journalist med rätt att tycka och en journalist som öppet erkänner sin politiska hemvist. Det är svårt för många att förstå denna roll och det är också svårt att förklara hur man kan skriva på en partifärgad ledarsida utan att ha nån formell koppling eller styrning av partiet i fråga. Men nu är det så det är ordnat och det är inte många ledarsidor som fungerar som delar i partiapparaten i dagens Sverige. Men de finns vilket står ganska klart när man läser dem. Ett tecken att leta efter är när skribenterna skriver ”vi” och menar partiet.
Med denna inledning kommer jag till det som fick mig att börja reflektera över dessa förhållanden. Hanna Westerén anklagar mig för att jag skulle ha nån ambition att misstänkliggöra hennes politiska gärning och ambitioner.
Detta är något jag tycker är bland det tråkigaste med dagens politiska samtal, att man försöker utmåla sina åsiktsmotståndare som att de har illvilla agendor och dolda skäl med sin argumentation. Ibland är det lockande och jag faller själv i fällan att hellre skriva om det jag tycker är dåligt med andras förslag än presenterar egna.
Men att påstå att politiker skulle vara medvetet illvilliga, det ligger långt från min världsbild. Jag tror att även de som står allra längst från mina politiska visioner, Sverigedemokraterna, drivs av vad de tror och tycker är det rätta. Allt annat skulle ju vara jättekonstigt.
I går kväll sändes höstens partiledardebatt i SVT och denna text skrevs innan programmet sänts. Jag hoppas att många frågetecken klarades ut och inte fick stå obesvarade. Som att Alliansen säger att de byggt ut antalet högskoleplatser medan de rödgröna säger att de minskat. Ingen av dem har kommenterat hur antalet presumtiva studenter utvecklats under samma tid.
Och att det en gång för alla klarläggs att det inte finns nån skillnad mellan Socialdemokraterna och Alliansen vad gäller skattesänkningarna, båda står bakom dem.
Jag hoppas också att partiledarna koncentrerade sig på att förklara vad de själva vill göra, inte omtolka sina motståndares åsikter.