Idéskissens frö på hälleberget
Södra Hällarna. Juvel och stridsäpple.arkivfoto: ulf glimfalk
Foto: Ulf Glimfalk
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är bra att allmänheten har fått möjlighet att deltaga så tidigt i processen. Om inte annat så förbättrar det möjligheterna att utforma det slutgiltiga förslaget på ett sätt som flertalet kan acceptera.
Men man får inte glömma att det är främst kritikerna som engagerar sig och kommer till tals i ett så här tidigt läge. De som kan komma att bo i området har ingen som för deras talan.
Det har däremot de som anser att det finns något att förlora, oavsett om det gäller naturvärden eller strövområden. Och speciellt kritiska är de mot planerna på att bygga väster om Toftavägen, på södra Hällarna.
Jag anar att en stor konflikt är på väg att torna upp sig. I kommunfullmäktige finns så vitt jag kan bedöma en stor och kanske till och med stabil majoritet för att bygga på södra Hällarna. Så lät det åtminstone på kommunfullmäktiges sammanträde i mars förra året. Kommunalrådet Lars Thomsson (c) kallade området för en juvel vi måste vara rädda om, en attraktiv boendemiljö som skulle kunna locka folk till Gotland. Socialdemokraterna och oppositionsrådet Björn Jansson (s) ville gå ännu snabbare fram än alliansen och överlåta en del av planeringsarbetet på ett konsortium.
I den här frågan är jag faktiskt mer benägen att hålla med majoriteten i fullmäktige än den kritiska folkopinionen.
Redan Vision Gotland 2010, som formulerades i mitten 1990-talet, talade om att Gotlands befolkning behöver växa till 65000 personer. Samma mål återupprepas i arbetet med Vision Gotland 2025. Om Gotlands befolkning skall växa så innebär det att det måste finnas plats även för Visby att växa.
Visby är en stad vid havet. (Jo, det känns lite fånigt att påpeka det, men jag gör det ändå.) Man kan inte förvänta sig att en stad vid havet skall utbreda sig enbart mot inlandet och lämna de mest intressanta kustnära områdena orörda. En stad som drar på sig en sådan tvångströja kommer helt enkelt inte att växa. Jag kan inte påminna mig en enda svensk kuststad som bryter det mönstret.
Men naturligtvis skapar man inte heller en attraktiv stad genom att föröda dess tillgångar. Det krävs en avvägning mellan bevarande och utveckling. Och även om jag tycker det är för tidigt att recensera idéskissens alla delar, så ger den i alla fall utrymme för bostadsbyggande för lång tid framöver, utan att det övergår i rå exploatering av området.