KRÖNIKA
Det är ingen ordning på allting.
Som Pippi sa.
En ding ding värld var (är?) en tidning med vansinniga nyheter, påhittade och några med ett uns av sanning. På senare tid har en parallell värld, en sorts ding ding värld, skapats av människor som verkar övertygade om att filmen Matrix är en dokumentär snarare än science fiction och att vår värld är uppbyggd på liknande sätt. Att det finns en makt som skapat en illusorisk värld som vi alla är slavar i medan den riktiga världen finns där bakom, bara man drar ur kontakten.
De som ser konspirationer och lögner överallt kallas ofta foliehattar. Ett roligt ord som skildrar en skala från sund kritik till mytomani.
I denna värld finns heller inte något patriarkat utan tvärtom ett matriarkat där ”femenisterna” helt tagit över och styr resten av världen som en marionetteater. Alla de som sympatiserar med feminism och humanism är hjärntvättade, egentligen tycker de inte alls att det finns några orättvisor på grund av kön, egentligen är alla emot invandring. Men genom en global feministisk vänsterextremistisk diktatur vågar ingen säga vad de egentligen tycker.
Eftersom jag inte är vänsterorienterad på den politiska skalan känner jag mig lite ambivalent eftersom jag ändå räknas som vänsterfeminist. Hur den hjärntvättningen gick till vet jag inte men det kan ju bero på att jag är hjärntvättad.
Att se med humor på saker och ting brukar alltid vara välgörande. Det kan luckra upp en låst position och sudda ut gammal mossig prestige i en frostig relation. Humorn kan också få oss att se det absurda i olika situationer. Sånt man inte tänker på utan först ser om man vänder på steken.
Till exempel skulle det vara extremt roligt om kläder till män skulle göras i ett storlekssystem där storlek Large skulle se ut som kläder till en barbiedocka i de flesta butiker. I en annan butik skulle storlek Large vara just stor men dessa kläder skulle då vara avdelade i en helt egen del av butiken som är klart och tydligt utmärkt som en avdelning för feta.
Nej, men så kan man ju inte göra...?
I veckan kom en Sifo-undersökning som inte bara redovisade partiernas väljarstöd utan också strömningarna mellan de olika partierna. Det visade sig att många som lämnat Socialdemokraterna hade gått till Sverigedemokraterna.
Är inte det väldigt konstigt när Sverigedemokraterna oftast beskrivs som ett högerextremistiskt parti?
Och Centerpartiet som av många beskrivs som det nya högerpartiet är det parti som har minst läckage till just SD. Jag menar inte att raljera men nog är det märkligt?
Trevlig helg!