I en artikel på dagens insändarsida bejakar fyra regionala företrädare för Moderaterna och Folkpartiet tanken att Högskolan på Gotland ska gå samman med exempelvis Uppsala universitet.
I lördags skrev Nils-Erik Åkesson initierat i samma ämne. En artikel han avslutade med:
"Jag är helt övertygad om att ’Högskolan på Gotland i samarbete med Uppsala Universitet’ (eller vilket lärosäte det nu blir) är ett väsentligt bättre varumärke och uppfattas som en betydligt bättre kvalitetsgaranti än vad någonsin landets minsta högskola kan uppnå på egen hand."
När jag själv skrev i ämnet den 27 augusti ("Ensam är inte alltid stark") så förespråkade jag i och för sig samgående med Linköpings universitet eller Linnéuniversitetet, men jag konstaterade också att:
"Men jag är inte helt avvisande till någon form av union mellan Högskolan på Gotland och ett lärosäte på fastlandet. Det beror INTE på att utbildningsdepartementet önskar sig en sådan utveckling.
När antalet studenter krymper och villkoren hårdnar för de mindre högskolorna så borde det stärka Högskolan på Gotlands ställning om man kan fortsätta utveckla sina nischutbildningar samtidigt som man får tillgång till ett större lärosätes nätverk och resurser."
Vem kan vara motståndare till en sådan utveckling?
Jo, somliga ser snarare hot än möjligheter.
Det har gått en vecka sedan GA publicerade Lars Thomssons och Eva Nypelius insändare med rubriken "Högskolan på Gotland hotad". De målade en bild där Uppsala universitet slukar Högskolan på Gotland med hull och hår och de undrade vad högskolans styrelse ska göra för att "rädda Gotlands högskola".
I Centerpartiets värld är det otänkbart att det är just ett samgående som är räddningen. Men det kan rädda rekryteringen av både föreläsare och studenter. Det kan rädda utbildningens kvalitet och omfattning. Det kan rädda den högre utbildningen på Gotland.
Vägvalet för framtiden ligger först och främst i händerna på Högskolans styrelse. I sitt septemberbrev skriver rektor Jörgen Tholin om hur Högskolans styrelse nu i dagarna ska få en dragning av Olle Janssons utredning av högskolans situation, av hot och möjligheter, styrkor och svagheter. Han konstaterar också att högskolesverige visar stor nyfikenhet inför det arbete som påbörjats och de strategiska beslut Högskolan nu står inför.
Men han antyder inte på något sätt vilket vägvalet kommer att bli.
Om det blir så att Högskolans styrelse finner att ett samgående är det bästa alternativet för utbildningen och studenterna, ska ett sådant vägval i så fall genast brännmärkas som ett svek mot Gotland?
Det tycker jag absolut inte.
Att tvinga den jämförelsevis lilla Högskolan på Gotland att stå ensam när studentkullarna krymper, det vore det verkliga sveket.
Ensam är inte alltid stark.