I politikens Finland går nu många i väntans tider
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hon är populär i breda lager och ingen tror att hon på allvar ska kunna hotas. Oavsett om nu motståndaren i presidentvalets förmodade andra valomgång blir den sittande statsministern Matti Vanhanen (c) eller den förre finansministern Sauli Niinistö från samlingspartiet.
En annan maktkamp som ligger närmare i tiden är ordförandestriden i det socialdemokratiska partiet, SDP. Favorit är partisekreteraren Heinäluomo som behärskar partiapparaten.
Tuomioja utmanar
Han har en hel del stöd i facket, men utrikesministern sedan tio år, Erkki Tuomioja har seglat upp som en synnerligen allvarlig utmanare. Hans chanser att göra ett hyggligt jämnt race och möjligen också vinna ska nog inte alls avskrivas - som det nu ser ut.
Också för egen del säger utrikesminister Tuomioja att valet den här gången är mer öppet än förra gången då han kandiderade mot den sittande ordföranden Paavo Lipponen och fick en tredjedel av rösterna.
Nu tror man att det till slut på kongressen i Jyväskylä blir ett långt tuffare ordföranderace. Många är ännu osäkra och deras röster blir det som till slut fäller avgörandet på kongressen i juni.
Men med den finska traditionen för "hemliga" uppgörelser i rökiga rum finns god anledning att hålla koll på vilka som träffas i de förtroliga smårummen.
De så kallade kabinetten, gjorda för mygel och uppgörelser, som de klassiska krogarna Vaakuna, Torni, Savoy, Marski, Juttutupa och i kvarteren runt det klassiska Hagnäs torg, där facken och de finska sossarna har sina högkvarter.
Det kommer nog att bli många förmöten och ölrundor innan linjerna börjar klarna.
Tar partisekreterare Heinäluoma till slut hem spelet, kan man nog förvänta sig en viss regeringsombildning i höst. Genom att finansministern eller socialministern kliver av regeringen, blir ny verkschef någonstans och lämnar plats för Heinäluoma i den allt stabilare och tämligen väl fungerande rödmylle-regeringen.
Fortsatt rödmylleregering
Skulle den sedan lyckas enas om en kompromiss kring planerna på att halvera antalet finska kommuner, så att både socialdemokraterna och centern blir nöjda lär nog utsikterna att rödmylleregeringen sitter kvar också efter 2007 års riksdagsval ha ökat rejält.
Just nu saknas andra störande inslag, som folkomröstningar om nya EU-konstitutionen, som plågar så många andra EU-länder, men som finnarna i vanlig konsensus-tradition valt att avgöra i Finlands riksdag. Bara föregången av ett antal så kallade särskilda redogörelser på centrala EU-områden och med efterföljande förtroendeomröstningar.
Därmed anser sig de finska politikerna ha förankrat nya EU-fördraget på ett, som de tycker, fullgott sätt. Just inga riksdagspartier driver heller aktivt kravet på att också Finland ska folkomrösta om nya EU-fördraget.
Överens om EU-fördraget
Också denna, som tidigare stora EU-frågor, sköts de politiska avgörandena på känt finländskt konsensus-manér.
Det berättar chefen för Europaforskningen vid Economicum, Teija Tiilikainen, när vi samtalar om saken på hennes tjänsterum några stenkast från finska riksdagshuset.
Tiilikainen satt som dåvarande statsminister Paavo Lipponens (s) och regeringens representant i det så kallade framtidskonventet, som tog fram grunddragen till den nya EU-författningen.
Hon är rätt person att prata med för den som vill få lite inblick i hur "valserna går" i finsk EU-debatt just nu. Och som sedan lätt bekräftas när man samtalar med folk från finska UD, i riksdagshuset eller med finska journalister och andra.