I morgon presenterar regionledningen sitt slutgiltiga förslag till budget för 2013.
Man får hoppas att de tänkt klart.
Jag har skrivit det så många gånger nu att det börjar bli pinsamt men jag hoppas fortfarande på att Åke Svensson och hans vänner ska kliva fram som ledare för Region Gotland och inte ett offer för omständigheter de inte kan påverka.
Det funkar liksom inte längre att skylla allt på den förra majoriteten eller sittande regering.
Tack vare just regeringens politik har regionen under perioden fått ökade skatteintäkter jämfört med vad man räknat med. I dag kommer en ny skatteprognos som insatta bedömare gissar kommer att landa på upp emot 20 miljoner mindre beräknat.
Det hade inte varit någon större fara på taket. Om inte.
Om inte nämnderna redan hade spenderat dessa 20 miljoner mer än fyra gånger om och lyckats bygga på underskottet till rekordhöga 91 miljoner för innevarande år.
På fredag har den rödgröna majoriteten ännu ett tillfälle att visa att man har koll på läget och inser att det inte bara går att åka med utan att någon måste ställa sig vid rodret. Åke Svensson har den senaste tiden på ett ganska häpnadsväckande sätt uttalat att han inte har förtroende för vare sig nämndernas ordföranden eller de tjänstemän som ska utföra det som politiken bestämmer.
Det rekordhöga underskottet tar han inget ansvar för som ledare utan säger att det ligger helt och fullt på nämndordförandena.
Innan revisorernas rapport om granskningen av tekniska nämnden och teknikförvaltningen var presenterad uttryckte Åke Svensson sitt misstroende mot hur såväl hans ordförande i tekniska nämnden som tjänstemännen på förvaltningen genat i kurvor och skapat en "soppa".
Även om det visade sig att revisorerna kommit fram till att det förelåg stora brister är det inte särskilt snyggt av en ledare att offentligt såga sina medarbetare på det visat utan att de kan försvara sig.
Att det finns spänningar inom den rödgröna majoriteten är tydligt för var och en att se. Det är bra att ha högt i tak men just det yttersta ledarskapet bör visa att det i alla fall finns ambitioner att utgöra en enad front för hur regionen ska styras.
Det blir lite som det blir på alla områden. Det är i alla fall den bild som ges till oss som inte sitter med i de ledande funktionerna.
Men som sagt, i dag ges ännu en chans att visa att så inte är fallet.
Hoppet är det sista som överger även en kritisk ledarskribent.