LIBERAL KOMMENTAR
Det finaste nyhetsinslaget nu i advent, är SVT:s om tioårige Elias Arvidsson från Rejmyre i Östergötland. Eftersom han ser sig själv som förhållandevis rik, har han använt sina sparpengar för att köpa julklappar till hemlösa människor och flyktingbarn från Syrien.
Likt Karl-Bertil Jonsson, i Tage Danielssons populära saga, åker han till den lokala flyktingförläggningen och delar ut leksaker, ritblock och gosedjur. Enligt en av de anställda är han långt ifrån ensam: Många föräldrar i området har skänkt kläder och leksaker till de nyanlända barnen.
Liknande initiativ pågår på flera håll i landet. I Stockholm samlar Skokartongsappellen in julklappar till både stora och små. På julafton anordnar gruppen, precis som många kyrkor och Stadsmissionen, julfirande där alla är välkomna.
Flera av sammankomsterna avslutas med att man delar ut julklappar, som i regel är skänkta av privatpersoner. Andra föreningar ber om ekonomiskt stöd för att kunna hjälpa utsatta och på välgörenhetsorganisationernas hemsidor kan man köpa allt från vätskeersättning och vaccinationer till skolgång för flickor och getter till familjer i utvecklingsländer.
Det är ganska bra julklappsalternativ till den råsaftcentrifug som HUI Research, tidigare Handelns utredningsinstitut, utsåg till årets julklapp. Särskilt om man betänker att samma institut beräknar att årets julhandel i Sverige kommer att överstiga 65 miljarder kronor – eller 6 800 kronor per person. En undersökning från Nordea visar att föräldrar med minderåriga barn i snitt kommer att lägga 4 000 kronor på julklappar, vilket kan jämföras med fjolårets 3 600 kronor.
Det råder alltså ingen tvekan om att svenska folket i dagarna ämnar spendera mer pengar än någonsin, så frågan är inte om, utan vad, vi kommer att lägga pengarna på.
God mat och ett par av sakerna på barnens önskelistor är självklara utgiftsposter för de flesta. Men utöver det handlar julklappar för många om vuxna människor som byter presentkort, desperat köper tändstickstavlor med Bodens fästning eller utan glädje slår in sex japanska servettringar av päronträ. Presenter det tackas artigt för, men som varken givaren eller mottagaren känner någon vidare entusiasm inför.
Om det är så julaftonsceremonin vid granen ser ut, finns det stora vinster att göra på att i stället lägga pengarna där de gör större nytta och sprider mer glädje.
Mottagaren behöver inte spela förtjust, mindre bemedlade får del av julkonsumtionen och givaren kan, för att travestera Karl-Bertil Jonssons pappa, känna sig som en god och fin människa.