Hyresrätten kan älskas till döds

Foto: Anna HŒllams/SCANPIX

Politik2008-04-23 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är mörkt i många fönster när man promenerar genom Visbys innerstad. Där bor faktiskt inte fler än runt 2 000 permanent. Det beror på flera olika faktorer. Men en anledning är faktiskt att hyreslägenheter står tomma. De som sitter på kontrakten har flyttat sin permanenta adress någon annanstans, på ön eller på fastlandet, men de vill inte släppa lägenheten. Vem vet, kanske ombildas huset till bostadsrätt någon gång i framtiden. Under några veckor på sommaren lever staden upp.

Många är oroliga för konsekvenserna av Michaël Kochs utredning, som kan innebära hyreshöjningar i attraktiva lägen om hans förslag förverkligas. Några kom till tals i GA i går.

Men man får inte glömma bort att dagens system är oförsvarligt. Hyresrätten som boendeform är på väg att tyna bort, åtminstone där bostadsmarknaden är het.
Det byggs oerhört få nya hyreslägenheter.
Eftertraktade lägenheter är inte dyrare än andra. Att sitta på ett sådant kontrakt är ett privilegium. Och privilegiet kan man handla med: lagligt på bytesmarknaden eller olagligt på svartmarknaden.
Men det är naturligtvis en ordning med nackdelar även för de inblandade. Svartaffärer är vanskliga och riskfyllda och bytesaffärer kan vara svåra att sy ihop. Andrahandsuthyrning kan vara lönande men är också bökigt. Hus efter hus lämnar hyresmarknaden. Ombildningen till bostadsrätt blir en lönsam affär för både hyresgästen och fastighetsägaren. Och boendesegregationen. Ja, en dyr bostadsrätt är en lika tung utgift som en dyr bostadsrätt. Dessutom kräver den kapital.
I GA i går kunde läsa om hur Gotlandshem får en möjlighet att förmedla någon av företagets lägenheter i innerstaden.
Nog behöver Michaël Kochs förslag modifieras. Vi vill ju inte se en situation där mångåriga hyresgäster på en ganska kort tid prissätts ut från sina hem. Men det riktigt oförlåtliga, det som kan förinta en boendeform som borde vara den smidigaste men blivit den mest rigida, det är att göra ingenting. De som skäller ner Michaël Kochs förslag, som socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin, har också en moralisk skyldighet att redovisa en alternativ reform. För att göra ingenting, att låta allt förbli som det är, det är direkt oansvarigt.