Jag har aldrig förstått kalkylen bakom beslutet att köpa en husbil. Medan en sommarstuga (historiskt) ökar i värde så rullar husbilen bara utför. Till hur många hotellnätter räcker inte köpeskillingen? Och hur kul är det att köra runt i en liten lastbil?
Men jag begär inte att alla ska fatta beslut enligt mina preferenser. Därför vill jag inte heller att man i onödan ska begränsa den frihet och rörlighet som husbilsägarna söker. Och när man rullar förbi några husbilar uppställda vid Ekstakusten så går det ju faktiskt att ana vad lockelsen består i.
Många husbilsägare beklagar sig nu över parkeringsreglerna i Visby-området. De känner sig diskriminerade. Och det finns misstankar om att man försöker tvinga in dem på campingplatserna.
Det är en balansgång. Om husbilarna får övernatta i full frihet i tätbebyggt område riskerar man att få en situation där den mest attraktiva allmänna gemensamma marken ockuperas av horder av små motoriserade fritidshus på hjul. Parkeringsplatser blir semesterbyar. Och det är ju inte meningen.
Men nu verkar ju Visby faktiskt befinna sig på den andra änden av skalan. Och en så står olägenhet vore det väl inte för andra medborgare, om husbilarna fick fler platser att parkera på? Om ägarna fick större möjligheter att utnyttja den frihet de investerat så tungt och olönsamt i?