LIBERAL KOMMENTAR
Det är lätt att få intrycket att Husbyborna har gått man ur huse för att sätta bilar i brand och kasta sten på polisen. Så är det givetvis inte. Polisens uppskattning är att cirka 200 ungdomar, inte enbart från Husby, ägnade måndagskvällen och tisdagsnatten åt ordningsstörning, vilket är fler än vid upploppen natten innan. Detta i en Stockholmsförort där det bor över 12 000 personer – lika många som i en mindre svensk kommun.
Dessa ungdomar har satt eld på sina grannars bilar och garage, krossat deras fönsterrutor och kastat en brandbomb mot barnens skola. När räddningstjänsten försökte släcka bränderna kastade de sten på både brandkåren och den kravallutrustade polisen samt stal brandslangar – allt för att försvåra räddningsarbetet.
Under måndagsnatten tvingades många människor hastigt upp ur sina sängar för att evakueras från sina hem, på grund av den giftiga brandröken som spreds i området. Natten efter rånades och misshandlades en man under upploppen.
Oavsett vad budskapet är – om det över huvud taget finns något – så representerar de stenkastande och bilbrännande ungdomarna inte den heterogena gruppen ”Husbyborna”. De har inget demokratiskt mandat för att föra förortens talan och majoriteten i Husby vill, precis som alla andra, bo i ett tryggt område där utsikten från vardagsrumsfönstret inte består av maskerade män som slåss mot polisen.
Det som tände gnistan till upploppen sägs vara att polisen, i samband med en husrannsakan, sköt en äldre man till döds och att polisen nu ska ställas till svars. Och visst, polisen i Västerort har säkert verkat under betydligt trevligare omständigheter och en handfull poliser har fått skador när de träffats av stenar. Men de som betalar det högsta priset är Husbyborna. Inte bara de som fått sin egendom förstörd, utan alla som fått se sitt närområde omvandlas till ett slagfält, och som kanske inte vågar ta den där kvällspromenaden, hälsa på kompisen någon kilometer bort – eller som oroligt ser sig om över axeln på vägen hem.
Trots det odemokratiska tillvägagångssättet – eller kanske just på grund av det – kan man inte luta sig tillbaka när upploppen är över. Det är ingen slump att händelserna utspelar sig i den segregerade förorten Husby, där skolresultaten är låga och många lever på försörjningsstöd, och inte i välmående Täby.
Några av upploppen kan säkert stävjas med fler patrullerande poliser i Husby centrum, vilket har efterlysts, men det tar bara bort symptomen. Det löser inte den underliggande problematiken: Att många ser samhället i termer av ”vi-och-dom”. Så länge den känslan finns kvar, kommer det alltid att bubbla under ytan. Det kan inga poliser i världen ända på.