LEDARE: Hur var det här då?

I förra veckan skrev jag om polisens egen utvärdering av samarbetet mellan Stockholm och Gotland, två län som har en gemensam länspolismästare i Carin Götblad. Polisens budskap var bland annat att Gotlandspolisen utvecklats av samarbetet. Själv efterlyste jag fler hårda fakta:
"Klaras en större andel av brotten upp? Lagförs fler brottslingar? Sjunker brottsfrekvensen varaktigt? Avspeglar färre anmälda brott en verklig förändring?"

Ett annat mått på hur effektivt polisarbetet är, det är handläggningstiderna. Blir brottsutredningar liggande, eller hanteras de skyndsamt?
Samma dag som min ledare publicerades, publicerades även en JO-granskning av bedrägerirotel Syd inom Stockholmspolisen. I rapporten skrev chefs-JO Mats Melin: "Det mest nedslående jag sett under mina sex år som chefs-JO".

Aj då. Hur illa var det? JO granskade 1 168 ärenden som roteln hanterat. Handläggningstiden kunde ifrågasättas i så gott som varje ärende. TT skrev: "I 90 procent av ärendena hade ingen åtgärd alls vidtagits under mer än ett års tid. Problemen är inte begränsade till bedrägerirotel Syd utan gäller för hela myndigheten, slår JO fast."
TT avslutade: Polismyndigheten och ytterst dess ledning förtjänar mycket allvarlig kritik för de brister som uppdagats, skriver JO som även tidigare kritiserat polisens bedrägerihantering.

Kritiken mot polisen drabbar inte bara Carin Götblad. I söndagens Dagens Nyheter skriver politiske redaktören Peter Wolodarski om den skuld som två justitieministrar bär, både den nuvarande (Beatrice Ask) och hennes företrädare (Thomas Bodström).
Men från en strikt gotländsk horisont måste jag ju säga att det fortfarande inte ter sig självklart att det är bra att Gotland samkörs med Stockholm.

Ledare: Hur var det här då?