När jag ser bilden från Blå hallen på Dagens Nyheters förstasida, bilden från festen där Stiftelsen för strategisk forskning brände 2,36 miljoner på att fira sitt 15-årsjubileum, så undrar jag vad det var tänkt att festen skulle tjäna till. Då kan vi ändå lämna den obefintliga upphandlingen därhän. Liksom den vilseledande redovisningen.
Stiftelsen har miljarder att dela ut. Behöver den något mer för att bli populär och intressant? Behöver den anlita festfixare och ställa till med baluns för ministrar, landshövdingar och näringslivshöjdare.
Givetvis inte. Det handlar mer om nöje och yta än om nytta och innehåll. Pengarna hade kunnat användas för att finansiera två forskare i tio år, men det var roligare att få agera värd.
Dessa stickprovskontroller av den offentliga sfären gör oerhört stor nytta. Varje myndighetschef tvingas nu fundera över om de i efterhand kommer att klara av att förklara och motivera sina beslut. Det kommer att förhindra många tillfällen till slöseri och lättsinne.
Baksidan är förstås att även välmotiverade utgifter kan komma att stramas åt, när försiktighet slår över i skräckslagen feghet. Personal behöver ju faktiskt både resa och konferera för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Och även myndigheter behöver vara hyggligt attraktiva arbetsgivare för att kunna rekrytera rätt personal. Därför är det ju bra om inte varje personalfest, varje restaurangnota och varje natt på hotell behandlas som en förgriplighet tills dess att motsatsen är bevisad.
Frågan är också hur Almedalsveckan kan komma att påverkas. Myndighetssverige har blivit allt flitigare i Almedalen och det har också väckt kritik från många håll. Bara Socialstyrelsen satsade 430 000 i Almedalen i år. Vågar den det 2013?