Hur ska vi hylla "tidernas störste"?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För att ta några exempel:
Brittiska Daily Telegraph kallade Bergman för "en av den moderna filmkonstens mästare".
The Guardian toppade med Ingmar Bergmans död. Där länkar man även till en stor artikel av Peter Bradshaw, som förklarar att Bergmans död innebär "slutet på en era". Ingen gör i dag filmer som Ingmar Bergmans, konstaterar Bradshaw.
Även i USA, Hollywoods hemland, är Bergman en stor nyhet. New York Times toppar med dödsfallet och skriver om "poeten med kameran" som var en av filmvärldens allra största. Time, som också toppar med Bergman, skriver bland annat om hur hans verk "omfattade alla extremer i hans älskade Sverige: den klaustrofobiska dysterheten från ändlösa vinternätter, den skira glädjen från glödande sommarkvällar och den karga storslagenheten på den ö där han tillbringade sina sista år".
CNN rullade, åter och åter igen, en intervju där Woody Allen kallar Ingmar Bergman den förmodligen största filmskaparen sedan filmkameran uppfanns.
I Tyskland är Bergman en ikon. På Frankfurter Allgemeine Zeitungs hemsida är Bergmans död "på den lilla ön Fårö" den viktigaste nyheten. Den nyhetsvärderingen gör också Berliner Morgenpost, som utnämner honom till "en av det 20e århundradets mest betydande filmskapare". Tidningen Bild går ännu längre och presenterar bland annat ett bildspel med rubriken:
"Ingmar Bergman: Tidernas störste filmregissör är död".
Ingmar Bergman och Fårö är på världens löpsedlar. Men vad händer nu? Fårö räcker långt. Men de som gör en pilgrimsfärd till Ingmar Bergmans Fårö måste ha något mer att åka till än en plats. Både de och Ingmar Bergman förtjänar bättre än att ignoreras. Nu måste vi fråga oss: Vad kan vi göra för att etablera än permanent hyllning till Ingmar Bergman och hans verk på Fårö?