Stefan Löfven tror sig kunna bilda en regering som ska kunna presenteras om en vecka, sade han vid en pressträff i går efter att ha talat med talmannen. Det tror jag också att han kan.
Dessutom tror Löfven att de, oklart när, ska kunna åstadkomma en budget som dessutom tar sig igenom riksdagsbehandlingen. Det är möjligt och visst vet han mer om det parlamentariska läget och riksdagspartiernas intentioner än du och jag gör. Hoppas jag.
Men har inte sitt öde i sina egna händer. Så länge han inte har nått en överenskommelse som överskrider blockgränsen så finns alltid risken att han förlorar voteringen. Och sker det inte vid hans regerings första budget så kan det ska vid någon av alla andra voteringar om viktiga frågor under resten av mandatperioden. Eller vid flera tillfällen. Gång efter gång. Tills dess att han förlorar en votering som tvingar regeringen att ge upp.
Realistiskt sett så behöver han en stadig överenskommelse med minst ett borgerligt parti för att regeringsmakten ska bli någorlunda stabil. Men om han menar allvar med att söka samförstånd med borgerliga partier så måste han ju ge upp väsentliga delar av den politik han har tänkt sig att bedriva. Han kan ju inte räkna med borgerlig hjälp för att rulla tillbaka reformer som Alliansregeringen har genomdrivit. Han kan inte begära att han ska få oppositionens hjälp att lotsa en rent socialdemokratisk politik genom riksdagen.
Stefan Löfven har fortfarande allt att bevisa. Och han kommer att tvingas fortsätta bevisa det vecka efter vecka, månad efter månad, under upp till fyra år. Det kommer aldrig att vara långt till en regeringskris. Och han kommer att få mycket svårt att genomföra några stora reformer. Han kommer att tvingas agera ännu mer försiktigt än vad Reinfeldts regering gjorde under den gångna mandatperioden, då den regerade från en minoritetsställning.
Jag har varit inne på det tidigare, men det förtjänar att upprepas. Jag är övertygad om att det kommer att visa sig att det är ett strategiskt misstag att han tar in Miljöpartiet i regeringen. Det kommer att komplicera hans försök att finna stöd i riksdagen. Det blir som att försöka navigera ett skepp genom en förrädisk skärgård, i ett fartyg med dubbelkommando och två styrmän som vill segla åt två olika håll.