Första majdemonstrationerna lockar inga stora folkskaror längre. Inte ens de som faktiskt var på plats på Östertorg i går verkade särskilt intresserade.
Där jag stod, bredvid kaffestugan, var det ibland svårt att höra vad som sades från talarstolen på grund av sorlet från alla som stod och pratade med varandra. När det var dags för lokala talarna Antonia Broén och Christer Engelhardt, hade det glesnat betydligt i åhörarskaran.
Dagens huvudtalare, Lena Sommestad, höll ett ideologiskt tal, befriande fritt från pajkastning för att dölja sina egna brister. Hon talade utifrån sin övertygelse och verkade sakna behov av att framställa sina politiska motståndare som onda vilket annars är vanligt från hennes parti.
För den skull saknades inte kritik mot regeringens politik vilket så klart är givet från ett parti som har en helt annan syn på vilken väg Sverige ska ta för att upprätthålla välfärden.
Däremot föll hon in i klagolåten att "det enda regeringen har gjort" är att införa "jobbskatteavdrag på jobbskatteavdrag" på bekostnad av de sjuka och arbetslösa.
Det blir snudd på parodiskt när socialdemokrater gång på gång tar upp jobbskatteavdragen som roten till allt ont. Hittills har ingen avisering kommit om att de rödgröna vill återställa inkomstskatten så att inkomsttagarna blir av med den månadslön de har fått behålla tack vare de olika jobbskatteavdragen.
Trovärdigheten i oppositionens kritik är noll så länge man inte samtidigt tydligt förklarar att man tänker ta bort jobbskatteavdraget som "bara gått till de allra rikaste".
Men huvuddelen av Lena Sommestads tal präglades av hennes tankar och visioner om socialdemokratin i ett mycket vitt begrepp. Hon talade om vikten av att anta klimatutmaningarna, en fråga som partiet i övrigt helt verkar ha överlämnat åt Miljöpartiet.
Som partiledarkandidat tror jag inte att Lena Sommestad hade hållit måttet, däremot är hon en frisk och sund röst i partiet som behöver fler pragmatiker och färre som upprepar klyschor utan att ha egna lösningar på samhällets utmaningar.
Antonia Broén (SSU) var också annorlunda och lät inövade slogans och klyschor stå över till fördel för ett personligt anslag. Hon berättade hur hon charmats av SSU och direkt känt samhörighet. Uppfriskande att höra hur någon brinner för sitt engagemang helt utan behov av att framhäva sig själv eller slå ner på andra.
Det politiska engagemanget berörde även Lena Sommestad som menade att vi måste värna vår demokrati genom att göra politiken begriplig och relevant för människor.
Att beskriva Sverige som ett eländesland där alla lever i misär är inte att göra sig relevant. Snart presenteras de rödgrönas skuggbudget, det ska bli intressant att se om det finns någon skattehöjning med i denna.