LIBERAL KOMMENTAR
När vi behandlas illa på jobbet, känner oss otrygga och saknar möjlighet att påverka det egna arbetet blir vi deprimerade. En självklarhet egentligen, men nu har den belagts vetenskapligt i den stora statliga rapporten Arbetsmiljöns betydelse för symtom på depression och utmattningssyndrom.
Rapporten pekar ut projektanställningar, timanställningar och vikariat som en hälsomässig riskfaktor. Den tar upp det problematiska med långa, stressiga arbetspass. Den betonar vikten av att människor ges möjlighet att lära och utvecklas på jobbet.
Det är ovanlig läsning i en politisk era som nästan enbart uppehåller sig vid plikten att arbeta hårt, att vara anpassningsbar och alltid redo, och där till och med det gamla arbetarepartiet Socialdemokraterna propagerar för "en jobbigare morgon".
Det ska löna sig att arbeta, lyder det nymoderata mantrat. Det låter som en rimlig målsättning. Men för att det ska göra det måste vi se till fler faktorer än den enskilda arbetstagarens ansträngningar.
Depression och utbrändhet är en personlig katastrof för den som drabbas. Förutom en förlamande känsla av meningslöshet innefattar symtomen även ångest, värk och smärta, trötthet och kognitiva funktionsnedsättningar. Det finns även en koppling till särskilt hjärt- och kärlsjukdomar samt stroke. Depression och utbrändhet får stora konsekvenser för den enskilda, inte minst ekonomiskt.
Men sjukdomarna kostar även för arbetsgivaren i form av produktionsbortfall och kvalitetsförsämringar i arbetet. Och för samhället är utgifterna gigantiska. De psykiatrirelaterade diagnoserna utgör den största utgiftsposten av alla sjukskrivningar. 2009 gick de på sammanlagt över 23 miljarder kronor, vilket utgjorde mer än en tredjedel av de totala kostnaderna. De står dessutom för en stor del av de senaste årens ökning av antalet sjukskrivningar.
Typiskt kvinnodominerade yrken där man har mycket kontakt med människor pekas i rapporten ut som en särskild riskgrupp. Detta förklarar också varför just kvinnor oftare blir sjukskrivna för depression och utbrändhet. Män i kvinnodominerade yrken utvecklar dock dessa symtom i lika hög utsträckning.
Med tanke på att vi tillbringar så stor del av vår vakna tid på jobbet är det märkligt att så lite uppmärksamhet fästs vid hur vi faktiskt mår där. Vi är noga med regleringar för att undvika skador som uppstår till följd av buller, tunga lyft eller farliga maskiner. Lika noga borde vi vara med den psykiska arbetsmiljön.