Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I slutet på 90-talet jobbade jag på Svenska Dagbladet under två och ett halvt år. Nuförtiden har tidningen lyckats förvandla röda siffror till svarta på ett respektingivande sätt, men när jag var där tycktes underskotten kroniska. Krispaketen avlöste varandra. Personalen var så härdad att krismedvetande ersatts av ett snett leende. Det hjälpte inte längre att hota med att man befann sig på ruinens brant. Där hade man balanserat så länge att man inte orkade bry sig längre.Det sliter att arbeta i en verksamhet i permanent kris, där existensen för åtminstone delar av organisationen mer eller mindre ständigt är ifrågasatt. Det tar uppmärksamhet från det man borde göra, och den riktas istället mot internpolitik, positionering och ränksmidande. Om det skall hända något tråkigt så är det bättre att det händer någon annan. En annan reaktion är att man drar sig innanför sitt skal, odlar sin egen lilla trädgård, och överlåter ansvaret för helheten på någon annan. Det är inte heller bra.I våras fylldes Gotlands tidningar med braskande rubriker om kostnadskris inom hälso- och sjukvården. Nämnden antog och förkastade besparingsförslag. I går var det dags igen. I GA kunde man läsa om hur sjukvårdsdirektören Ann-Christin Kullberg kallar situationen för allvarlig. Motåtgärder blir nya besparing, avgiftshöjningar och extra pengar från kommunen.Jag vet inte hur de som arbetar inom hälso- och sjukvården på Gotland reagerar. Men jag vet att det inte är precis första gången som verksamheten genererar ett underskott, det är inte första gången man pratar om besparingar. Och när krisen börjar likna ett permanent tillstånd så har det en förlamande effekt på organisationen.Lösningen för Svenska Dagbladet var nya ägare och en ny tidningsledning som genomförde stora förändringar. Men det finns inga norska uppköpare som är ute efter en svensk kommun. Det finns i huvudsak två politiska alternativ. Det vänstra av dem skapade den situation hälso- och sjukvården hamnat i, det högra verkar ha svårt att hantera underskottet. Det finns ingen utomstående att lämna över till. Nu gäller det att lösa den akuta krisen så snabbt som möjligt, så att både ledning och anställda får kraft att planera för framtiden.
