Hur kul är det nu med rysk gas?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hur kommer det sig att det finns så många ryska medborgare i Georgien? Det beror bland annat på att Ryssland delat ut ryska pass, ungefär som inkastare delar ut reklam för olika barer i en turistort vid Medelhavet. Georgiska medborgare som inte vill vara georgier är plötsligt även ryssar.
Georgiens ledning är inte utan skuld. Men Ryssland använder etniska minoriteter i Georgien för att destabilisera och splittra ett av sina grannländer. Det är stormaktspolitik när den är som mest cynisk och destruktiv.
Sverige är också grannland till Ryssland. Vad skall vi dra för slutsatser för egen del av konflikten om Sydossetien och Abchazien? För även om Ryssland inte är den mest tillmötesgående av grannar ens på dessa breddgrader, så visar ju stormakten ändå en annan sidan här än i Georgien.
Fredrik Reinfeldt passade på att skära några pipor i vassen. Under sommartalet i Vaxholm påpekade han att den oroväckande utvecklingen i Kaukasus är ett exempel på varför vi behöver en god försvarsunderrättelseverksamhet och FRA-lagen.
Egendomligt nog fann han ingen anledning att lägga om Sveriges avrustningspolitik. Vilken trygghet skall man egentligen känna med anledning av att Försvarets Radioanstalt snart kan börja fiska i post och annan elektronisk kommunikation i stor skala? Vilken trygghet skapar en slarvigt hopkommen lag som sannolikt inte lever upp ens till Europakonventionens minimikrav?
Jag tror dessutom att de nät FRA kommer att kasta har den egenheten att de möjligen kan fånga en eller annan spigg, men aldrig större eller fulare fiskar.
Frågan om hur man skall se på Ryssland görs extra intressant av den långa gasledning som skall sträcka sig från Ryssland förbi Gotland till Tyskland. Plötsligt kan vi och vår region bli intressantare för Ryssland.
I Kaukasus är Ryssland berett att använda våld. Det är svårt att ens föreställa sig att Ryssland skulle agera så i Östersjöområdet. I dag. Och i morgon. Men vad kan läget vara om fem år? Om tio?
I och med revolutionen 1917 krympte det ryska imperiet. Sedan växte maktambitionerna igen, när den nya regimen etablerat sig vid makten. Vid Sovjetunionens sammanbrott splittrades imperiet igen. Nu har den nya maktens män suttit in sig. Är det helt oresonligt att notera att anspråken på inflytande över Rysslands grannländer åter ökar?
I detta läge ligger planerna på att i praktiken nedmontera Sveriges territoriella försvar fast. Är det verkligen rimligt? Och att tråla efter information i din, min och alla andras e-post - är det verkligen ett alternativt sätt att skapa säkerhet?