Hur kommersialiseras Gotlands reservat?
Foto: Luis M. Alvarez
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I GA i går kunde man läsa om ett stormöte för allmänheten i Fleringe, om hur fyra miljoner i regionala utvecklingsmedel kan användas kring Ar och Bäste träsk. Kiosk vid Blå Lagunen? Nattklubb i kvarnen?
Vem står bakom projektet Blå Lagunen - en del av överprojektet KALK? Nästan alla som är något i regional utveckling. Kommunen. Länsstyrelsen. Tekniskt Resurscentrum Gotland. Almi.
KK-stiftelsen presenterar:
"KALK-projektets arbetsmetod är att bidra med finansiering av kompetensinsatser inom DUK-begreppen (design, upplevelser, kulturarv) i utvecklingsprojekt i verksamheter där kalk är en viktig förutsättning för verksamheten."
"Blå Lagunen, där KALK tillsammans med Länsstyrelsen prövar metoder för att tillgängliggöra och kommersialisera en natur- och kulturresurs i ett naturreservat på naturens villkor."
Naturreservat som skyddats mot kommersialisering skall nu kommersialiseras på naturens (och framför allt makthavarnas) villkor. Kanske kan lite runtströdda projektpengar ge en bredare folklig förankring för reservat som fråntagit de ursprungliga markägarna deras möjligheter att använda sin mark. Markägaren A får inte avverka några träd. Men privatpersonerna B, C och D kan extraknäcka som ledsagare och förvisa fibblor för horder av nyfikna turister. Det kan vara något för de som blir av med jobbet när stenindustrin försvinner. Någon kan få jobb i kiosken också.
Kan man driva kasino på reservaten? Det är vanligt i USA.
Jag tror att den gotländska landsbygden har goda utvecklingsmöjligheter. Men jag är skeptisk till alla tillväxtplaner som bygger på konstbevattning med vattenpistol. Och jag är VERKLIGEN skeptisk till den kommersiella potentialen i att kommersialisera skyddade naturområden. Det är en föreställning som bygger på önsketänkande, på att man både kan äta och ha kakor.
En betydligt mer framkomlig väg för att både bevara naturvärden och utveckla Gotland tycker jag skisserades i en debattartikel i GA i tisdags. Iris Ronqvist undrade om det inte är dags att ta time out med nya reservat. Så fort markresurser skall nyttjas sker numera tillståndsprövning, menade Ronqvist och citerade professorn i miljöhistoria Sverker Sörlin:
"Det finns en bättre väg, mellan kalhygget och reservatet, en väg som ger människor på platsen en en aktiv roll och myndigheterna ett intressantare jobb än att bara hålla i reservats-stämpeln".
Den vägen måste vi hitta på Gotland.