Tidigare har det påståtts att man behöver en rejält lång sammanhängande semester för att verkligen kunna koppla bort jobbet, slappna av och ladda batterierna.
I går fick vi ett helt annat besked i flera massmedier. Ny forskning från Holland säger att det nyttigaste man kan göra är att dela upp semestern i kortare perioder och sprida ut dem över året.
Nästa forskningsrapport påstår antagligen att det nyttigaste man kan göra är att jobba tio år i streck och samla ihop semester till ett helt sabbatsår.
Sedan kan vi stressa upp oss över att arbetsgivaren inte låter oss spara ihop så mycket semester.
Jag tycker verkligen att det är viktigt att universitet, högskolor och massmedier rapporterar om nya landvinningar.
Men det är väl bara att medge att rapporteringen är snedfördelad mot forskning med hälsoaspekter, och att olika forskare är fullt kapabla att komma till helt olika resultat. Om vi skulle undvika all föda som ger cancer hos råttor, skulle vi snart reduceras till att äta råttmat. Och bara för att den antagligen inte är testad.
Hur nyttigt kan det egentligen vara med alla dessa påbud om hur vi bär leva våra liv, när dessa bud säger emot varandra?
Ett tips till forskarvärlden är att studera inverkan av olika hälsolarm på folkhälsan. Men vad vet jag, det är säkert redan gjort. Och antagligen har det väl redan hävdats att larmen är hälsofarliga. Och nyttiga.
Själv är jag en enkel själ som föredrar forskning med resultat som faktiskt kan bevisas eller motbevisas, snarare än anas genom en dimma av statiska analyser, enkäter och subjektiva avvägningar.
Det finns ju ändå en anledning till att Nobelpriset i ekonomi inte har samma tyngd som prisen för fysik, kemi och medicin.
Vilket inte hindrar att litteraturpriset kanske är det tyngsta av dem allesammans.