LEDARE: Hur givande är genus från Nasaret?

Det är söndagskväll. Jag ligger i sängen och lyssnar till "Gomorron världen" där fotografen Elisabeth Ohlson Wallin, känd från Ecco Homo-utställningen, är i Jerusalem för ett nytt fotoprojekt:
- De knäböjer bland flera andra kvinnor vid smörjelsens sten, den sten där Jesu kropp enligt legenden smordes inför begravningen. Men plötsligt möts deras ansikten och de kysser varann.
Jag tänker på hur symbolisk scenen där vid stenen är för sekulariseringen i vårt land, hur det privata lyfts från religionen tillbaka till den enskilda människan.

Författaren Torgny Lindgren sa en gång att människan består av 75 procent vatten och 25 procent oro. Jag brukar säga att vi har det omvända, 25 procent vatten och 75 procent oro uppblandat med en stor del CO2.
Om människans oro är konstant, så vad gör vi med den, i en sekulariserad värld? Förr överlät vi den på Gud och kunde till och med få förlåtelse och försoning. Vad gör vi med oron när vi varje dag överöses med undergångslarm från Naturskyddsföreningen och WWF? Går vi till Greenpriest? Knappast.

Av Sveriges 9 miljoner invånare är 4,5 miljoner kränkta och resten ombudsmän.
Jag brukar kalla oss "livsåskådningens analfabeter" för vem kunde väl tidigt 70-tal i det mest moderna landet av alla tro att vi 40 år senare skulle sitta bland skuggorna, vilsna, kravekologiskt-klimatsmarta och tro på genus från Nasaret?

Det händer märkliga saker i Storbritannien. En kvinnlig advokat vid namn Polly Higgins har startat en kampanj för att ekomord, det vill säga handlingar som har en negativ påverkan på ekosystemen, ska kunna jämställas med folkmord och andra brott mot mänskligheten. Enligt Higgins är ekomord i grunden en antites till liv.
I genusfrågan hyllas nu den nyligen avlidne författaren Kerstin Thorwall.
Att hon också i sitt "privata projekt" Svart resa 1987 gav kvinnlig sexturism ett ansikte är väl kanske inte så intressant att skriva om?

Intressant är även hur samhället behållit sina religiösa symboler och beskrivningar runt synd och skuld. Var ska vi försonas med skatteskulden och fartsynden?
Vi kan tycka vad vi vill om katolicismen och skratta överlägset åt deras dubbelmoral och sexskandaler, trots detta har de ändå förstått att det inte är lätt att leva, att man kan avlasta människan. Deras utbrända och onda, vilsna, otrygga ryggar har ändå nånstans att ta vägen.

Här är ett gammalt förslag från mej nu när sommardäcken äntligen är på. Vid varje stor Europaväg finns ett antal polispräster i mobila biktbås:
- Hej! Jag måste erkänna att jag körde 110 på en 90-sträcka förra veckan. Vad ska jag göra nu?
Polisprästen:
- Kör 70 på en 90-väg en vecka!"

Ledare: Hur givande är genus från Nasaret?