Jag har ju inget facit att titta i - ingen kristallkula heller - men jag tror landsbygdsupproret riskerar att köra hötjugan genom foten om man väljer att kanalisera sitt engagemang genom ett nystartat landsbygdsparti.
Som en opinionsbildande rörelse kan landsbygdsupproret påverka alla partier och hela debatten. Man kan koncentrera sig på att ställa krav och komma med idéer och man slipper gräva ner sig i utskottsförhandlingar, budgetmangling och övriga delar av beslutsprocessen och det politiska spelet.
Jag tror helt enkelt att upproret får mer inflytande om det förblir utomparlamentariskt. Eller utomfullmäkteligt, om du så vill.
Ett landsbygdsparti skulle dessutom behöva ta ställning i en massa frågor där ståndpunkten inte alls är given och där landsbygdens intressen inte är den springande punkten. Det riskerar att splittra och distrahera en rörelse som rymmer många olika åsikter och ideologier men bygger på att man har gemensamma intressen vad gäller vissa aspekter av Region Gotlands maktutövning.
Skriver jag inte detta bara för att jag är en åsiktsnisse som på sätt och vis kan sägas vara en del av rådande ordning? Tja, jag kan ju inte hindra dig för att tro det. Men jag har försökt göra en ärlig analys och lurar jag några så började jag med att lura mig själv.
Dessutom finns det naturligtvis anledning för de etablerade partierna att fråga sig hur de bättre kan möta och ta tillvara det engagemang som landsbygdsupproret demonstrerat.
Och då menar jag inte att de ska göra som Socialdemokraterna försökte inför demonstrationen i mellandagarna, att annektera och omtolka rörelsen för egna syften.
Allianspartierna, exempelvis, som strävar efter småskaligare lösningar och alternativ till kommunal tjänstproduktion, borde kunna åskådliggöra hur ett starkare civilsamhälle också skulle kunna innebära en starkare landsbygd. Miljöpartiet, som alltmer framstår som ett parti för stadsbor, har anledning att fundera över vad det beror på.
Rapporterna från mötet på Suderbys i söndags talar om förslag på ett landsbygdsutskott och en landbygdshövding. Det liknar den där sortens förslag som brukar komma fram när man har tvekar inför att vara politiskt konkret. Uppdraget överlämnas åt nya institutioner.
Då tror jag att det är en mer fruktbar väg att bilda råd för specifika frågor. Råd som både kan vara opinionsbildande, berika samhällsdebatten och vara ett stöd för medborgare med praktiska problem.