Jag var i Småland över helgen och tillhörde dem som tillfälligt blåste fast på fastlandet. Redan under lördagen fick jag ett sms från Destinationen som förklarade att söndagskvällens avgång flyttats till måndag morgon.
När man har uppåt 20 mil att köra till en färja som avgår klockan 08.00, och man måste räkna med eventuell halka och nedblåsta träd över körbanan, då tvingas man stiga upp tämligen tidigt.
Väckarklockan ringde 04.00, efter ungefär en timmes sömn. Så jag var lite grusig i ögonen och tom i huvudet när jag trots allt slog mig ner bland regionfullmäktiges åhörare i går efter lunch, för att lyssna på delårsrapport och budget. Men jag var i alla fall där. Ingen skada skedd.
När jag satt där och lyssnade på hur de rödgröna försökte förklara bort underskott i nämnderna och den svaga budgeten för 2012, ja då anade jag hur de skulle ha betett sig om de hade varit i Småland över helgen.
De rödgröna hade ignorerat förvarningen om den flyttade färjeavgången. De hade fortsatt enligt den plan de gjorde när vädret var vackert. De hade rullat in i Oskarshamn någon gång vid sjutiden på söndagskvällen, kanske hade de noterat att det ryckte och slet i trädtopparna. De hade rullat ner till färjehamnen, rullat fram mot kajkanten och PLUMS... ojsan, var är färjan?
Där är vi nu, i plurret eller på väg ner i det. Hur bärgningen av Region Gotlands ekonomi ska gå till är även efter gårdagen till stora delar oklart. Samma nämnder som skapat stora underskott har nu huvudansvaret för att utforma de behövliga motåtgärderna. Åke Svensson står samtidigt för det allmänpolitiska pladdret som inte kostar något.
Arbetsfördelningen är både skev och olycksbådande.