Artikeln i helgens GA om hur rådjuren kom till ön var god läsning. Jag förstår verkligen varför de intervjuade personerna som bidrog till inplanteringen valde att vara anonyma. Att det fortfarande är en känslig och kontroversiell fråga märks bland annat på den intensiva och ibland högröstade debatt som bröt ut på GA:s webb.
Men det är fler som alltför ofta väljer anonymitet eller ännu oftare tystnad, framför att träda fram och säga sin mening. Det finns en livaktig debatt i tidningarna och i samhället i övrigt. Men det är fortfarande många som följer ryggmärgsreflexen att knyta näven i byxfickan och väljer att hålla en mycket låg profil. Och det gäller inte bara kontroversiella frågor.
Det verkar inte spela så stor roll om de åsikter de hyser är vettiga eller stolligheter. När folk hör av sig till mig med åsikter, när jag föreslår att de ska skriva eller säga något offentligt om det, så slår de ofta ifrån sig. Att uttrycka en åsikt offentligt är otänkbart. Och många hänvisar till att ön är för liten och sinnena är för långa. Här gäller det att sitta lika still på ön som i båten.
Gotlands offentliga samtal är inte så rikt som det skulle kunna vara. Och de beslut som fattas är inte så bra som de skulle kunna vara. Eftersom det är så många som tvekar inför att säga ifrån eller blåsa i visselpipan.
Ibland visar det sig att gotlänningarna till och med förväntas ha en stark självcensur. I debatter om allt från färjor till varumärken förklarar plötsligt någon däruppifrån vad man kan tycka och vad man ska hålla tyst med.
Det förminskar ön och beskär samhällsdebatten. Det blir så lågt i tak att den som vill in måste komma krypande.
Numera ska man inte säga och skriva "Gotlands kommun", gubevars. Nej, "Region Gotland" ska det heta. Jag kommer att säkert att skriva fel ibland. Stundom av gammal vana. Men ibland bara för att vara en tagg i baken på kejsarens nya byxor.
Men om det nu är "region Gotland" som gäller så skulle jag önska att vi kunde komma överens om en sak. Att skaffa lite mer takhöjd i vår gemensamma omdöpta boning.
Det förpliktigar att vara region. En region kan inte ha samma debattklimat som en konflikträdd liten kommun. Det kräver andlig yttrandefrihet och att fler skruvar ner självcensuren en smula. Och att debattpoliserna berövas sina batonger.
Det går naturligtvis inte att förändra en kultur över en natt. Man implanterar inte självförtroende lika lätt som man inplanterar rådjur.