Huka er i bänkarna, nu laddar han om
Foto: Tobias Wallström
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I skrivande stund har Sverige ännu inte tagit något guld, och Susanna Kallur har just stupat på första häcken i semifinalen. Men en svensk guldmedaljör figurerade ändå i GA i går. Du läste väl intervjun med Ragnar Skanåker? Han tog guld i fripistol i München 1972. OS-medaljer av mindre ädel valör erövrade han 1984, 1988 och 1992. Ja han hade kunnat tävla i OS förra gången det begav sig, 2004. Om bara Sveriges olympiska kommitté inte hade blockerat honom. Då var han 70 år gammal.
I GA-intervjun talar Skanåker om åldersdiskriminering. Jag är böjd att hålla med honom. De svenskar som vill ha en karriär efter 65 får söka sig utomlands. Som Inga-Britt Ahlenius, sedan 2005 chef för FN:s interna revision och organisationens tredje mäktigaste tjänsteman. I dag är hon 69 år gammal.
Eller Hans Blix. Han är 80 nu. Enligt svensk kultur borde han väl ha trappat ner när han lämnade jobbet som statsekreterare i UD vid 53 års ålder. Men det blev starten på en lång internationell karriär, och under sista året som chef för vapeninspektionen i Irak fyllde han 75. I dag är han ordförande för Weapons of Mass Destruction Commission.
Som 42-åring gläder det mig varje gång jag ser "åldringar" prestera på hög nivå. Speciellt när de kan hävda sig i de mer explosiva idrotterna. I går såg jag Maria Mutola ta en femteplats i finalen på 800 meter. Hon är 36. Sprintern Merlene Ottey var 44 när hon tävlade i OS för fyra år sedan. Men mest anmärkningsvärda medaljen vid detta OS är väl ändå gymnasten Oksana Chusovitinas silver i hopp, vid 33 års ålder. Jag som trodde gymnaster var slut när de blev myndiga. 33 år, det måste motsvara minst 66 i någon annan idrott.
Nå, Ragnar Skanåker är tydlig med sina åsikter. Så även i GA-intervjun, där han luftar kritik mot ledarna för de svenska OS-skyttarna. I en intervju i Svenska Dagbladet i lördags var han synnerligen rak.
- Allt har skötts amatörmässigt.
För en åsiktsmurvel som jag är det kul med folk som inte bara mumlar ilsket och knyter näven i byxfickan. Det är brist på de frispråkiga. Visst finns det fler än Skanåker. En del går till och med lite väl långt. Som OS-brottaren Ara Abrahamian. Men utan Abrahamians demonstration hade inte brottningen lika tydligt avslöjats som en sport som spårat ur. Då kan man kanske förlåta honom att han inte lyckas kalibrera sin protest till den perfekta avvägningen mellan revolt och etikett.