LIBERAL KOMMENTAR
Vad måste en politiker tåla? Kritik givetvis. Rätt rikligt till och med.
Verbala påhopp? Det kommer en politiker inte undan.
Dagliga personangrepp? Tveksamt, det finns en gräns för hur mycket en människa orkar ta.
Hot om våld? Nej, skicka in en polisanmälan.
Mordhot? Absolut inte!
Hot om att barnen ska kidnappas om man inte ändrar ett beslut? Nu är vi så långt över gränsen man kan komma.
Tyvärr är hot vardagsmat för flera av våra förtroendevalda. I mars mordhotades en lokalpolitiker i Skåne för att han ville lägga ner en skola. När ett kommunalråd i Västra Götaland nyligen förespråkade samma sak, hotade någon att kidnappa hans barn. En annan ville ge honom "en stor fet smäll".
I helgen rapporterade Svenska Dagbladet att hälften av de kvinnliga riksdagsledamöterna hotades förra året och det finns ingenting som tyder på att deras manliga kollegor skulle vara förskonade. Enligt Brottsförebyggande rådet utsattes så många som var sjätte politiker i Sverige för hot eller trakasserier 2011.
Förutom att det är obehagligt för de drabbade borde siffrorna oroa oss alla. Om inte utvecklingen stoppas riskerar vi att få politiker som drar sig för att fatta nödvändiga beslut, duckar för tuffa ämnen och i värsta fall lämnar sina uppdrag. Om klimatet blir alltför hårt blir det troligtvis svårt att rekrytera folk till framtidens valsedlar – och då har vi verkligen ett problem.
Hela vårt demokratiska system, som bygger på principen ”en person – en röst”, faller om människor inte vågar engagera sig politiskt, eller om de förtroendevalda fattar beslut under hot. Därför får hoten aldrig klassas som individuella problem för enskilda politiker. De måste kallas för sitt rätta namn: Ett hot mot demokratin.