Hopp vinner val
Foto: Pouya Dianat
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det blir verkligen inte lätt. På hemmaplan har Obama (liksom McCain) utställt vallöften som blir svåra, för att inte säga omöjliga, att infria i rådande ekonomiska läge. På bortaplan må Obama stå för mycket mer av dialog och samarbete än någonsin George W Bush, men om världen väntar sig en mjukis som ledare för supermakten så kommer den snart att upptäcka att den bedragit sig själv.
Just nu rider Obama, uppvuxen bland annat på surfingparadiset Hawaii, på en framgångsvåg som burit honom ända till presidentposten. Om han lyckas hålla liv i det hopp och den optimism som han verkligen lyckats förmedla, om vågen bär honom genom de svåra tider som väntar, då kan han få åtta år på sig att åstadkomma verklig förändring. Och i regel har ju sittande president faktiskt ett övertag andra gången han kandiderar. Ronald Reagan, Bill Clinton och Bush den yngre (dock ej den äldre) är alla exempel på detta.
Hur kommer Obamas seger att påverka politiken och valrörelser i andra länder.
I Sverige hoppas jag att politikerna (ja, åtminstone Alliansen) tar intryck av hur viktigt det är att förmedla en berättelse som säger något om vem man är och vad man vill åstadkomma. Visst handlar visioner bland annat om sakpolitik. Men om man lyckas skapa en atmosfär där det enkla slagordet "förändring" väcker hopp snarare än oro är mycket vunnet. "En politik för arbete" ger, åtminstone för mig, inte känslan av att man skall skapa ett samhälle där medborgarna kan förverkliga sina drömmar.
Optimism är en positiv känsla. Framtidstro och vilja till förändring är oerhört kraftfulla politiska verktyg.
Men i Sverige har borgerligheten tonat ner sina ambitioner att förändra. Man har strypt sina visioner om en annorlunda och bättre framtid, till förmån för något slags jordnära lutheranskt budskap om att vi skall få äta bättre bröd i vårt anletes svett.
Häromveckan enades Alliansen om att tillsätta en hel rad arbetsgrupper som skall ta fram den politik man skall vinna nästa valrörelse med. Det är bra. Grunden för samarbetet måste läggas.
Men grunden får inte vara gränsen för hur långt man vågar sträcka sig. Ge oss en förändring vi kan tro på.